Just nu sitter jag på ett tåg fullt med människor som har varit i Gbg och sett fotboll. Av tröjorna att döma verkar det ha varit en match mellan IFK Gbg och GAIS. Det är synd att påstå att det är tyst på tåget, men faktiskt så uppför sig dessa människor 100 gånger bättre än de som vanligtvis åker med det här tåget efter matcherna. Rätt trevligt, alltså.
Idag har jag varit på min årliga cellprovskontroll. Japp, årliga. Jag hade nämligen cellförändringar för några år sedan, och fick göra ett lite större ingrepp för att de skulle få mer vävnad att analysera. Som tur är visade sig allt vara ok, men efter en sån händelse ska man göra flera tätare kontroller inom loppet av 2 år, för att sedan göra en kontroll per år i tre år. Om allt ser bra ut på alla dessa prover förs man efter den tiden åter ut i primärvården.
För något år sedan hade jag problem, så man tog ett extraprov, och därför är jag nu kvar i systemet, fastän jag egentligen inte skulle ha gått på kontroll förrän om 2 år igen.
Det var lite krångligt att komma iväg för besöket på gyn. Jag skulle nämligen jobbat ett dagpass idag, men det är lite knivigt att göra det i Gbg och samtidigt ha en tid på gyn i Falköping kl 10.30. Så igår eftermiddag lyckades jag, i sista minuten, byta pass med en kollega, så att jag istället fick jobba kvällen idag.
En tid på sjukhuset i Falköping kl 10.30 är helt ok om man bor i Floby, för man kan ta tåget in kl 10.01, och sedan byta till en buss som går direkt till sjukhuset bara några minuter efter att tåget anländer till stationen. Om allt flyter, vill säga. Och naturligtvis är det inget flyt när det gäller mitt resande…
Tåget var försenat nästan en kvart, så jag missade ju den där bussen, och kom ju alltså försent till sjukhuset. Duktig som jag är ringer jag till växeln och förklarar för en snäll telefonist, som inte snäser nåt om att de inte har telefontid nu, utan snällt kopplar mig till expeditionen. Jag förklarar för barnmorskan som säger att det är ok.
Med andan i halsen rusade jag in på gyn och fick såklart komma in på rummet på en gång, något som inte sågs med goda ögon av de andra i väntrummet. 10 minuter senare var jag på en vändande buss på väg tillbaka till stationen och mitt tåg till Gbg och jobbet. Så lite flyt blev det till slut, ändå!
På jobbet hade jag en snäll kollega som frågade om jag ville vara på förlossningen istället för att vara löpare, och ja tack, det är inget jag säger nej till. Sen flöt det på lite till när jag blev uppsatt på förlossningen även imorgon.
Det trista är att jag måste åka tillbaka redan imorgon bitti. Nu när vi har bytt brytpunkt så får vi inte längre arbeta kväll/dag, men det är så många sjuka och borta av oss undersköterskor att verksamheten kräver att jag bryter dygnsvilan imorgon. Så jag ska väl bara hem och vända, typ…
Försöker hålla mig sysselsatt på tåget med lite bloggande och fejsbokande, så att jag ska kunna sova snarast när jag kommer hem. I vanliga fall brukar jag ju slumra till en halvtimme på tåget, och då kan jag ju inte sova på en gång. Men nåt i magen måste jag ha innan jag lägger mig…