Idag är det lördag den 21 November. Igår var det fredag den 20 November. Igår var det premiär för New Moon. Jag var där. Jag…och 200 skrikande, flämtande, fnissande tjejer. Och faktiskt några killar också. Fler än jag såg på någon av de två föreställningarna av Twilight jag såg på bio.
Filmen var bra. Väldigt, väldigt bra, tom. Mycket bättre än Twilight, men det kan i och för sig ha en del att göra med såna petitesser som budget, regissör och målgrupp.
Budgeten för Twilight var obetydlig jämfört med den för New Moon, Catherine Hardwickes stil att filma är lite för dystert för min smak (Chris Weitz stil tilltalar mig mer), och filmbolaget och de som betalar har insett att Twilightsagan inte bara läses och ses av 12-16 åriga flickor.
Så New Moon har ett bättre manus (inte så många ändringar från bok till film som i Twilight), bättre ljus, bild och ljud, bättre flyt i storyn, men också sämre musik (jag gillar inte det vanliga soundtracket, men jag ska definitivt skaffa score-tracket) och tyvärr några bortklippta/skrivna scener som jag gärna hade sett i filmen, eftersom jag älskade dem i boken.
Innan jag såg premiären av Twilight sa jag att om det sitter en massa folk och skriker i salongen så begär jag pengarna tillbaka, och jag sa samma sak den här gången. Men konstigt nog så störde inte skrikandet mig. För det förekom bara ett par-tre gånger. Nej det var istället det eviga fnissandet och pratandet sinsemellan och folk som satt och tog kort på bioduken med sina mobilkameror (men hallå?) och så det mest störande av allt: skratt till scener som man rimligtvis inte skrattar åt.
Men jag antar att det visar mogenhetsgraden på majoriteten av publiken…
Jag är inget större fan av Kristen Stewart. När jag ser hennes agerande i Twilight känns det som om hon har 2 ansiktsuttryck som hon växlar mellan. I NM har hon ökat registret till hela 3 uttryck…
Jag håller fast vid att de kunde hittat en bättre skådespelerska till rollen som Bella.
Slutsats: New Moon är bra, bättre än Twilight (fast det har jag visst redan nämnt, va?)