Hotel Galicja av Per Agne Erkelius (Norstedts 2009)
Baksidestext:
När nazisterna tog makten i Österrike flydde den judiska familjen Zuckerkandl till Sverige, men utvisades och flydde vidare till Frankrike.
Under en stor razzia i det ockuperade Paris 1942 greps de – för att transporteras till Auschwitz. Det ena av de båda barnen, Régine, lyckades rymma och undkom. Ett par decennier senare möter Régine Zuckerkandl en ung svensk författare på Cypern. De upplever en intensiv kärlekshistoria tillsammans. Han avger ett löfte att ta reda på vad som hände hennes familj. Men det är först sent i livet, när han själv fått en utmätt tid att leva, som han reser till den lilla polska staden Oświęcim (på tyska Auschwitz). Han bor på HOTEL GALICJA några veckor, vandrar i det stora förintelselägret, skapar sig en uppfattning om vad som drabbade Régines familj under deras ohyggliga resa hit och deras sista dagar i livet.
Per Agne Erkelius söker svaret på brännande frågor. Hur mycket kan en nutida människa göra sig ett begrepp om Auschwitz? Vad ska vi göra med det vi idag vet om Förintelsen? Vem får och kan berätta?
Min recension:
Jag fick se den här boken i skylthyllan sist jag besökte biblioteket, och efter en snabb titt på baksidan fick den följa med hem.
Det här är ingen lättsam bok där alla lever lyckliga i alla sina dagar. Det är en berättelse om människans ondska, om det snedvridna synsättet på människor som ”inte är som vi” och framför allt om en period i historien som absolut inte får glömmas bort. Någonsin.
Men också en berättelse om kärlek och löften, och om att övervinna smärta och tid för att nå ett mål. Det är en bok som är alldeles nödvändig att läsa.
Författaren, nu åldrad och svårt sjuk i cancer, vill uppfylla sitt löfte innan det är försent, och reser till Oświęcim i Polen, staden som på tyska heter Auschwitz, och som under andra världskriget var platsen för ett av de fruktansvärda koncentrationslägren (det största och mest kända). Genom beskrivningar av vad han ser där och hans minnen av vad den unga Régine berättade för honom den där veckan på Cypern för många år sedan, får man följa honom när han försöker hitta svar.
Det här är en roman, en fiktiv historia, även om en hel del – som berättarens ålder och familjesituation – överensstämmer med författaren Erkelius. Ändå kan man inte låta bli att undra om den har baserats på verkliga personer. Skildringen av vad som hände familjen Zuckerkandl är så intensiv och innehåller så ohyggliga detaljer om vardagen i de överfulla lägren, att man nästan kan tro att författaren var med då. Boken har kallats vittnesskildring, men jag tycker att det känns felaktigt, eftersom Erkelius inte var förstahandsvittne till kriget och dess fasor. Jag vill hellre kalla den dokumentär, även om den är skriven i romanform. Erkelius skriver på ett enkelt sätt, det känns som om han har skrivit ner det som for genom huvudet just då och där, utan att redigera för läsarens skull. Det känns äkta, och man kan känna boken.
”Hotell Galicja” gavs ut hösten 2009, och det måste vara en av höstens viktigaste romaner på svenska.
Per Agne Erkelius Hotel Galicja nominerades till Augustpriset 2009, med motiveringen:
”I ”Hotel Galicja” ägnar sig en dödsmärkt författare åt en minneskonst som allt tydligare övergår i ett borrande sorgearbete. Romanjaget återberättar en kärlekshistoria från tidigt sextiotal som i sin tur dubbelexponeras mot en judisk familjs undergång i Auschwitz. Varsamt och ödmjukt men också med en omisskännlig udd i skuldfrågan närmar sig Erkelius sitt stora ärende. Hans historia formar sig till ett sällsynt gripande men också konstfullt bidrag till vittneslitteraturen.”