Eller egentligen inte bara dagens. Något jag retat mig på och undrat över varje gång det inträfar. Folk som har hörlurar, men som spelar så högt att alla andra runtomkring kan höra exakt vilken låt som spelas, tom orden som sjungs. Varför vill man ha så hög musik rakt in i öronen? Jag säger inte att jag spelar på låg volym själv, men inte så där högt. Ett annat fenomen är dessa människor som spelar musik på sina mobiler – utan lurar. De sätter på sin musik och lägger mobilen på bordet eller bredvid sig och så måste alla andra också lyssna på deras musik. Särskilt vanligt är visst detta bland de som lyssnar på rap, hiphop och annat sånt där (som inte jag kallar musik).
Jag har sagt till när det drabbar mig, men egentligen är det väl tågvärdens jobb att säga ifrån? Men de går bara förbi och ”ser inte” (hör inte?). Varför? De är så noga med att se till att berusade människor som stör ska gå av tåget, varför ska inte alla andra som stör då göra det?
Och så har vi pratarna. Igår satt det en kille bakom mig som pratade oavbrutet i sin mobil. Han pratade redan när jag klev på (han satt redan där), och han pratade fortfarande när vi klev av i Gbg. Han hann dessutom knappt avsluta ett samtal innan han ringde upp nästa person. Och han kallpratade! Inga superviktiga arbetssamtal, alltså. Puh. Jag var ganska trött i öronen sen. Och jag hade ändå lurar i. Då önskade jag att jag hade haft bättre lurar så jag kunnat överrösta hans pladder.
Så. Nu har jag skrivit av mig lite irritation igen. Känns rätt bra. Nu dags för matlådefix och sen dusch innan jobb.