Fast vid närmare eftertanke så inte, ändå. Vadå? undrar ni nu. Jo, idag hade vi utbildningsdag på jobbet, och där ingick en föreläsning om sfinkterrupturer (bristningar som går ner mot ändtarmen i olika grader), och Uppdrag Granskning var där för att filma föeläsningen till ett kommande program om just detta.
Men jag och de flesta av undersköterskorna från min avdelning satt nästan längst bak i salen, så vi kan knappast ha kommit med på bild. Dessutom avvek jag – med utbildningsbarnmorskans godkännande – efter kaffepausen, med argumentet att ”det som vi hör, ser och går igenom idag är inte ointressant, men det är inte något jag som undersköterska kommer att använda i mitt yrkesutövande”. Hon godtog det argumentet och sa att det var helt okej för mig att gå upp till avdelningen om jag hade andra uppgifter som kändes mer relevanta och viktiga för min del, så jag ägnade mig åt att packa upp några kartonger och inventera lite i förråden istället.
Hann få ögonbrynen noppade av söta Racha, så nu är jag ”snygg” i ett par veckor igen…
Tog en sväng förbi mor och far och hämtade upp deras nya laptop – som är Emmas gamla – för rensning och koll, så att de kan använda den utan problem och utan att undra ”vad är det där?” om en massa program och applikationer.
Skapade ett Dropbox-konto åt mor också, så nu ligger alla foton från laptopen i hennes dropbox, så att även Emma och Silvio kan komma åt dem om de vill. (Lösen och sånt där får ni när ni behöver det.)
Nu tänker jag dra mig tillbaka…det är en ny arbetsdag imorgon.
