hittad hos Kerstin, som hittat den hos En bokcirkel för alla.
Varje vecka kommer en ny utmaning (jag kommer säkert inte att vara med varje vecka, men ändå…) där man får en artist/grupp, en låt eller ett album givet och så ska man koppla till en bok eller en författare, och förklara hur man tänker när man kopplar ihop dem. Läs mer om utmaningen här.
Den här veckan är det ABBA som är artisten. De har ju onekligen en hel del låtar på sitt samvete, men den jag väljer att koppla till blir ”The Piper” från skivan ”Super trouper” (1980).
namnet ”the Piper” får mig att tänka på ”The Pied Piper of Hamelin” dvs ”Råttfångaren i Hameln”. ”Råttfångaren…” är en tysk saga från medeltiden. Den har sina rötter i en gammal legend från 1300-talet, , och har bla förts vidare genom bröderna Grimms saga från 1816.
Sagan om Råttfångaren
Året var 1284, när en märklig man syntes till i Hameln. Iförd en brokig rock i mångskiftande färger utgav han sig för att vara råttfångare. Han lovade att mot en viss summa pengar befria staden från alla möss och råttor. Borgarna lovade honom lön för mödan, och råttfångaren tog fram sin flöjt och spelade. Strax kom mössen och råttorna fram ur sina gömslen och samlades kring honom. När han trodde att ingen hade dröjt sig kvar lämnade han staden och vadade ut i Weserfloden. Hela hopen följde honom, föll i vattnet och drunknade.
När borgarna såg att plågan hade tagits ifrån dem, ångrade de sig och nekade mannen den utlovade belöningen, så att han, bitter till mods, gick sin väg. Den 26. juni emellertid kom han tillbaka, denna gång i en jägares skepnad med ett skräckinjagande ansikte och en underlig röd hatt, och lät, medan alla vuxna var församlade i kyrkan, återigen ljuda flöjten i gränderna. Denna gång var det inga möss och råttor som kom, utan istället barn i stora skaror, pojkar och flickor från fyra år och uppåt. Dessa ledde han, hela tiden spelande på sin flöjt, genom den östra stadsporten ut till ett berg, där han försvann och barnen med honom. Endast två barn kom tillbaka tack vare att de hade varit något sena; men ett var blind och kunde därför inte utpeka platsen, det andra stumt, oförmöget att berätta. En liten gosse, som hade vänt hemåt för att hämta sin rock, hade undgått missödet. Somliga berättade att barnen hade förts in i en grotta och först i Siebenbürgen åter sett dagens ljus.
Allt som allt gick 130 barn förlorade.
När jag var liten läste jag sagan om och om igen för att försöka lista ut vart barnen tog vägen, menlyckades aldrig. Inte heller historiker, litteraturforskare eller invånarna i hameln lyckades få veta var barnen fanns. Många teorier har lagts fram, tex att barnen skulle ha dött i pesten (men varför bara barnen?), att de fallit i floden och drunknat eller att ”råttfångaren” var en sadistisk, psykopatisk pedofil, som mrdade barnen (fast jag tycker nog att 130 är en saftig siffra öven för en mördande pedofil).
I staden Hameln finns en kyrka, där det sägs ha suttit ett mosaikfönster som visade legenden. Fönstret ska ha förstörts 1660, men det finns en nutida rekonstruktion av fönstret, baserat på gamla beskrivningar. I staden står också en staty av råttfångaren.
I de första nedskrivna versionerna av sagan finns inga råttor med, De tillkom inte förrän i mitten av 1500-talet, varför vet man inte riktigt.
”Råttfångaren i Hameln” har även förevigats av Robert browning samt av Disney. Bröderna Grimm var språkforskare till yrket, men de samlade in och återberättade gamla folksagor och legender. Det finns över 200 grimm-sagor för den som vill läsa mer.