Om du är så lyckligt lottad, att du aldrig har blivit slagen av en man, har du förmodligen ingen aning om hur det är att leva i ett sådan förhållande. Svart och blå är skriven på ett sätt som gör att man lätt kan sätta sig in i den slagna kvinnans situation.
Ingen intelligent och smart kvinna skulle någonsin låta en man slå henne. Eller? Kärleken får oss att göra många underliga saker, och ibland är intelligensen det första som försvinner.
Kvinnor är vårdande av naturen. Om de älskar en man – oavsett hur skruvat förhållandet är – så tror varje kvinna att just hon är den som får honom att ändra sig, att sluta, att hon kan få honom på rätt spår; vare sig han slår henne, eller dricker, eller vad han än gör. Och någonstans på vägen ändras fokus från honom till henne. Det är klart att han slår henne, när hon är så korkad, eller lagar så äcklig mat, eller klär sig som en slampa, eller…
De som har tur är de som slutligen ”vaknar” och inser att det liv de lever inte är värdigt. Att de måste ta sig ur det destruktiva förhållandet, och att de måste göra det innan de dör inombords, och kanske tom dör. Blåmärken, benbrott och sår kan läka, men sår i själen läker aldrig. Ingen slagen kvinna vill se medkänsla och sympati i en annan kvinnas ögon. Det är en hemlighet man lär sig att leva med.
Fran Benedetto lever ett liv som ingen av oss någonsin skulle vilja leva, den sortens liv som ingen av oss någonsin skulle behöva leva. Det som börjar som ett passionerat förhållande börjar gå fel redan innan bröllopet. Men om hon bara kunde vara den perfekta hustrun så kanske Bobby skulle sluta slå henne? Men hur mycket hon än försökte och ansträngde sig, så var det alltid något han retade sig på.
Bobby är polis i New York, och en polis kan ju inte göra något fel, eller? Och vem skulle Fran förresten beklaga sig för? Polisen??
Med hjälp av en ”underjordisk” organisation, som arbetar på samma sätt som de som ger vittnen skydd, flyr Fran slutligen från Bobby, och hon tar med sig sin 10-årige son Robert. Hon slipper ifrån den dagliga misshandeln, men får istället leva med rädslan att Bobby en dag ska hitta dem, och känslan av skuld över att ha berövat Robert hans far.
Robert är tillräckligt gammal för att förstå vad som händer, men han väljer att se åt andra hållet, en knep som han lärde sig tidigt, när han insåg att han inte kunde hjälpa sin mamma på något sätt.
Att börja ett nytt liv med nya namn, där någon satt ihop ett helt nytt liv åt en, med ny bakgrund och nya minnen, är inte lätt, och Fran måste hela tiden vara på sin vakt, så att inget eller ingen kan göra att de blir upptäckta.
Boken är väldigt bra, inte så lång (strax under 300 sidor), och skriven på ett sätt som gör att man kan ta till sig det som händer.
Och nej, jag har aldrig blivit fysiskt misshandlad.
Originaltitel: Black and blue
Författare: Anna Quindlen
ISBN: 9780440226109
Baksidestext: Vad gör man om den man älskar en dag plötsligt slår en? För den som lyckligtvis aldrig upplevt det kan svaret tyckas lätt. Man sticker. Men så enkelt är det tyvärr inte, vilket Anna Quindlen lyckas ge en djupare förståelse för i sin bok.
Vilken bra recension! Låter som en väldigt bra (och hemsk) bok, ska nog försöka läsa den någon gång.