Löjligt bra. Så kan man sammanfatta lördagskvällens konsert med Green Day på Ullevi. Kerstin och jag studsade, sjöng och klappade i drygt två och en halv timma, och då har jag inte räknat med förbanden.
Johnossi gick på lite försenade, men gjorde bra ifrån sig. Jag har inte lyssnat så mycket på dem innan, men kan säga att det blir mer nu. Joan Jett & The Blackhearts var förband nummer två, och bara att höra namnet gör att jag tänker tillbaka på min tonårstid. De gick ut starkt med ”Bad Reputation”, körde lite blandat gamla och nya låtar, bla ”Cherry Pie”, för att avsluta med ”I love rock’n’roll”. Då kan man säga att publiken vaknade.
Sen fick vi vänta igen, medan scenen riggades om för huvudakten. När det kändes som att ”det var f*n vad det tar tid” klev plötsligt en gigantisk rosa kanin upp på scenen. En berusad gigantisk rosa kanin! Han (hon?) lallade runt en stund och försökte få igång publiken, bla genom att dansa till ”YMCA”. Så småningom pep han iväg och då sprakade det till i högtalarna och Ramones ”Rock and roll radio” skrålade ut i högtalarna. Lite lurigt var det allt, eftersom den börjar på samma vis som Green Days ”Song of The Century”. Men vi fick hålla os en stund till.
Men då. Då, när ”SotC” verkligen spelades, då reste sig hela (den sittande delen av) publiken som en person och sen var det inte många av oss som satt ner igen förrän de sista tonerna klingat ut efter konserten. Det var fullt ös medvetslös från början till slut, med gamla och nya låtar i en salig blandning, med spex och allvar och folk som drogs upp på scenen för att sjunga, och som sedan inte fick lämna scenen utan att göra en stagedive.
Det var första gången Green Day spelade på Ullevi, och det var även första gången jag var på konsert där, men jag kan ärligt säga att det var nog inte sista gången för någon av oss. Publiken älskade Green Day, och bandet verkade älska oss. Billie Joe Armstrong är ett energiknippe utan dess like, djisus vad den mannen kutar och hoppar! Mike Dirnt och Tré Cool är inte så dåliga på att showa de heller, men hade det inte varit för Billie Joes charmiga respektlöshet och hans envetna heeeeey-hoooo, så hade det inte räckt till.
Självklart väntar man på att de ska köra ens egna favoriter, och vi hade tur den här gången också, Kerstin och jag, och fick höra flera av våra favoriter, bla ”Hitchin’ a ride” och ”Holiday”. De slängde in lite covers emellanåt också, tex avslutade de ”When I come around” med ett litet medley på ”Iron Man/Sweet child of mine/Highway to hell” och lite senare skojade de till det under ”King for a day” och lät den gå över i ”Hey Jude / Shout / Earth Angel / My Generation / Satisfaction”. Allsångsläge: på!
Green Day startade som ett punkband men har utvecklats (?) till att bli mer punkpoppiga och folkkära, men trots det finns det budskap i tecterna, vilket inte minst märks i scendekoren och i de bilder som flimrar över videoskärmarna under låtar som ”Holiday”, ”Jesus of Suburbia”, ”Know your enemy” och ”21 guns”. För vissa är det bara coola bilder, medan det, för oss som vet vad texterna handlar om, är de en extra betoning av allvaret och det politiska budskapet som ryms bakom allt spex och skoj. Här kan man tala om att sprida sitt budskap. Men det gör inget, vi älskar dem ändå!
Som vanligt avslutade de lugnt och fint, med ”When it’s time”, en mycket finstämd ballad, nyskriven för musikalen ”American idiot”, ”When September ends” (som inte alls handlar om soldater i Irak som många tror efter att ha sett videon, utan om Billie joeas pappa, som dog i cancer när BJ var 11 år), och självklart den obligatoriska ”Good Riddance”(som för övrigt är en av de låtar jag bestämt mig för att jag vill att man spelar på min begravning). Billie Joe, en akustisk gitarr och en strålkastare. Så vackert att man får ont i magen.
Hela låtlistan för kvällen såg ut så här:
- Song of the Century (intro)
- 21st Century Breakdown
- Know Your Enemy
- East Jesus Nowhere
- Holiday
- The Static Age
- Give Me Novocaine
- Are We the Waiting
- St. Jimmy
- Boulevard of Broken Dreams
- Nice Guys Finish Last
- Burnout
- Hitchin’ a Ride
- When I Come Around
- Iron Man / Sweet Child O’ Mine / Highway To Hell (medley)
- Brainstew Jaded
- Longview
- Basketcase
- She
- King For a Day
- Hey Jude / Shout / Earth Angel / My Generation / Satisfaction (medley)
- 21 Guns
- Minority
- American
- Idiot
- Jesus of Suburbia
- When It’s Time
- Wake Me Up When September Ends
- Good Riddance (Time of Your Life)