Man kan ju undra. Emellanåt har vi supermycket att göra på jobbet, så där så att vi knappt hinner kissa mellan varven, men den här helgen är nog en av de värsta på väldigt länge. Det var inte bara vår avdelning som hade högt tryck, alla förlossningsavdelningar i Gbg hade det, så normalförlossningarna fick vi hänvisa till Borås och till NÄL. De allra sjukaste, allra tidigaste och alla som ska ha fler än en bebis hamnar ju där jag jobbar, så det strömmar på ändå. Det var en ganska llugn kväll i fredags för min del, men barnmorskorna hade fullt sjå med alla polpatienter som (praktiskt taget) stod på kö i dörren, men jag försökte avlasta dem med det jag kunde (man får se och höra mycket underligt på en akutvårdsvdelning…).
På väg till jobbet i lördags hade jag tänkt ta en sväng förbi biblioteket och byta böcker, men jag blev uppringd av sektionsledaren som ville kolla att jag dels verkligen var på väg till jobbet och inte skulle ringa mig sjuk i sista sekunden, dels om jag kunde jobba ett extrapass på söndagen (idag). Så jag fattade ju ganska snart att det var lite kris med personal på jobbet, så jag hoppade över biblioteket och åkte raka vägen till jobbet.
Där var det bara att hugga in på en gång, och sen satt jag nog inte förrän runt 20, då vi hade en liten lucka, men sen var det full rulle igen. Som tur var så var vi ett gott gäng så vi kunde skratta lite mitt i eländet. I vanliga fall jobbar jag till 21 på kvällarna, men igår blev det lite drygt en timme längre, men då hade jag också röjt undan ordentligt så det var bara ett rum att städa för Ann-Marie som skulle gå natten. Sen släpade jag in en fällsäng på ett av kontoren, lade mig och somnade på stört.
Upp igen i morse och jag gick ut på avdelningen i tron att det skulle vara lika mycket idag, men det har varit en lugn och fin dag, även om det hände lite tråkiga saker. Så idag har jag gjort en massa sånt där som man i vanliga fall får lämna för att man helt enkelt inte hinner, trots att det är rutinuppgifter, men vi är alldeles för få undersköterskor.
Nu hoppas vi att det håller sig nån månad eller två tills nästa rush.
Resan hem med tåget idag var välkommen, inte minst den första halvtimmen, då jag slocknade som ett ljus. Vaknade av att någon satt och sparkade bak på min stol så jag vände mig om och blängde på tjejen som satt där. Hon hade vett att både sluta och se skamsen ut.
Hemma blev det soppa och knäckemacka, och sen ett långt varmt bad. Sen kollade jag och Robin på film; ”The Dark”. Eller jag kollade, Robin tyckte den var så kass så han gick efter 20 minuter. Jag tyckte väl inte heller att den var någon höjdare. Den var, som Robin uttryckte det, som en brittisk variant av ”Silent Hill”. Fast sämre.
Nu ska jag spela lite på datorn innan det är dags för veckans skajp.