Rom 2012; dag 2

Här hittar du inlägget om dag 1.

Tisdag morgon vaknade vi till halvmulen himmel och ”bara” 23 grader, men medan vi gjorde oss i ordning och åt frukost tittade solen fram ordentligt och temperaturen steg, så när vi klev ut genom porten var det redan 27 grader varmt. Och klockan var bara 8.45!
Vi traskade mot metron, som tog oss först till Flaminio, där vi klev av och styrde stegen mot Piazza del Popolo (eller som J sa: Plaza del pollo-pollo. Svårt att skilja på spanska och italienska ibland…). (FYI:  det italienska namnet betyder Folkets torg, medan den spanska felsägningen nog mest betyder höna-hönas torg eller nåt sånt…)

Vi tittade på statyer och obelisker och vackra byggnader och fontäner och folk, sen vandrade vi upp mot Villa Borghese och den vackra parken där. Vi tittade ut över P del Popolo och hustak.
Vi gick vidare genom parken och ut på en väg som ledde oss till Piazza di Spagna, och på riktigt så höll jag på att missa Spanska Trappan! När jag gick nerför den kändes den inte alls så storslagen och speciell som alla sagt att den ska vara, så inte förrän jag var nere och vände mig om och kikade lite närmare på fontänen, insåg jag var jag var någonstans. Men jag hade tagit en del bilder på vägen ner, så jag slapp gå tillbaka uppför…

En stund senare hade vi hunnit fram till Fontana di Trevi. Den däremot, var stor! Mycket bättre än på bild och film, men tyvärr alldeles fullsmockat med folk, så man fick slå sig fram för att få en bra bild.
Så efter en liten stund gick vi därifrån, och begav oss mot Pantheon istället.
Mellan Trevi och Pantheon ligger en ursöt leksaksaffär som heter Bortolucci. Alla leksaker som säljs där är gjorda i trä! Det var nästan som att stiga in i Gepettos verkstad.

Pantheon var från början  ett tempel tillägnat alla de romerska gudarna, men på 600-talet började man använda det som kyrka istället. I Pantheon ligger konstnären Rafael begravd, och även de italienska kungarna Vittorio Emanuele II (den förste kung att regera över ett enat Italien sedan 500-talet) och Umberto I.
Själva byggnaden är rund, med ett kupoltak, där ett hål (oculus – från latinets ord för öga) längst upp i taket släpper in ljus. Avståndet från golvet till oculus är detsamma som diametern av byggnaden.

Från Pantheon gick vi till Piazza Navona, mest för att jag lovat Sophia att fotografera den stora fontänen där, eftersom den hade en central roll i ”Änglar och demoner”. Där blev jag bortkörd från fontänen av en nitisk polistjej, men satte mig istället på räcket som går runt den, och det var visst okej. När vi hade fotograferat fontänen ur alla möjliga vinklar fick jag syn på ett bekant ansikte i folkmassan: Richard Herrey! Naturligtvis lyckades jag bara plåta hans ryggtavla, för jag var inte så snabb med kameran, och jag ville faktiskt inte gå fram och be om ett foto. han hade väl också semester, eller?!

Vi köpte lite glass, för det var djävulskt varmt, och den smälte fortare än man han blinka, men gott var det!
Vår sightseeingtur gick vidare, denna gång mot Castel Sant’Angelo. För att komma till själva slottet var vi tvungana att gå över Ponte Sant’Angelo. Min broskräck blir ganska obetydlig när man går över en bro smyckad med  en hel hoper vackra statyer. För att vara mer exakt är det tio stycken, alla föreställande änglar, och de är gjorda av Bernini och hans assistenter.
Slottet byggdes ursprungligen för att vara mausoleum åt Kejsar Hadrianus (ni vet, han som också lät bygga den där muren mellan Skottland och England) men senare tog påvarna över och på 1200-talet byggdes den 800m långa Passetto di Borgo till mellan slottet och Vatikanen. Från utsidan ser det ut som en mur men på insidan finns en tunnel som påven kan fly genom om han blir hotad.
Vi såg en utställning om påvar genom tiderna och promenerade runt, runt i slottet, ända upp till taket, där jag av förklarliga skäl inte gick närmare kanten än högst 5 meter.

Nästa stopp, hade vi tänkt, skulle bli Campo de” Fiori, men när vi kom fram dit var den berömda marknaden över för dagen, sopbilarna höll på att städa bort allt skräp, och det var så varmt att jag bara ville sätta mig i en skuggig gränd och hälla min vattenflaska över mig.
Så vi svalkade oss lite, och sen fortsatte vi mot Trastevere. Tyvärr hamnade vi inte alls på någon mysig liten gata med massa kaf’eer, barer, trattorie eller något mysigt alls, utan vi såg bara bakgårdar, soptunnor,  bilar som stod parkerade hur som helst och skräp som låg längs med gatan vi gick på. När vi kommit halvvägs uppför en backe, hittade vi en fontän med en nasone, där vi kunde fylla på våra vattenflaskor, sen satte vi oss på en mur och synade vår karta. Eftersom vi var trötta, varma och hungriga (mest jag), bestämde vi oss för att ta första bästa buss som gick förbi hållplatsen bredvid där vi satt. Den bussen tog oss nästan ända fram till petersplatsen, och där började vi leta efter en metrostation. Och så sa det bara pang, och det började regna! Under tiden som vi irrade omkring passerade vi ett hus med en minnestavla över hebreiska familjer som hållits fångna i det huset för att sedan skickas till koncentrationslägren under andra världskriget. Vi kunde inte kika närmare, för huset är idag militärt område.

Det bara hällde ner, men som tur var hade vi hört att det kunde bli så, så vi hade våra regnjackor i ryggsäcken. Vi irrade runt en stund till i jakt på metron, men fick till slut ta en annan buss och hoppas på att den gick åt rätt håll, dvs in mot centrum. Det gjorde den, och vi kunde till slut kliva på metron och åka till vårt lilla rum i förprten.

Där torkade vi oss och vilade ett par timmar medan vädret klarnade upp, och sedan begav vi oss ut igen, tillbaka till Fontana di Trevi. Vi ville ha kvällsbilder, och det fick vi. Vi blev fotograferade av en sån där fotograf som tar bilden först och ber om pengar efteråt, men eftersom han tagit bilderna med J’s kamera så sa jag bara att vi inte hade några pengar, bara kort.
Folksamlingen var lika stor som på dagen, så vi stannade inte så länge nu heller, utan gick för att hitta en resturang så vi kunde få i oss lite mat. Vi åt ju inte så mycket under dagarna, för det första var det så varmt att man inte orkade och för det andra skulle vi ju leva så billigt som möjligt, så vi köpte ost och bröd och frukt på morgonen innan vi gav oss iväg på våra rundturer.
Men nu hittade vi en liten resturang där jag beställde in havsabborre och J tog gnocchi. Fisken smakade super, perfekt grillad och lagom kryddad. Gnocchin var helt okej, men inget slår ju de min mamma gör…
Vid bordet bakom oss satt två tjejer från Ryssland (typ) som klagade på precis varenda detalj. Jag tyckte verkligen synd om deras kypare, men han hade en ängels tålamod och svarade hövligt på allt de frågade eller gnällde om.
Det var även på den restaurangen som jag råkade få blackout just när jag skulle räkna ut dricksen, så vår kypare blev nog iaf glad när han fick hela €9! Jaja, det är sånt som händer, och jag gottgjorde det hela med att inte köpa billiga krafs-souvenirer på vägen tillbaka ”hem”.