Bokrecension: ”The Winter Ghosts”

Oj oj oj, det var nog den längsta tid jag tagit på mig att läsa en novell. För det är en novell. När jag först hämtade ut boken på biblioteket myste jag över det fina omslaget och att ha en ny Mosse i min hand, men när jag öppnade den och såg att det var stor stil, tänkte jag att nåja, den här har jag väl läst ut imorgon. Men nehej då! Jag har varit så trött de senaste dagarna, att jag somnat ifrån boken efter bara några meningar! Dessutom har jag gjort misstaget att lyssna på musik med bra texter (Muse) på tåget, så att jag inte kunnat koncentrera mig på att läsa boken, så det var först i eftermiddag som jag tog mig igenom de sista sidorna.”The Winter Ghosts” är en förlängd version av ”The Cave” (”Grottan”), en berättelse som Kate Mosse skrev för Quick Reads, en organisation i Storbritannien som inriktar sig på böcker för vuxna som aldrig eller sällan läser.
Som titeln antyder är detta en vintrig läsning, men förvänta dig inte en traditionell spökhistoria. ”The Winter Ghosts” utforskar sorg och saknad; Mosse visar hur dessa känslor ofta är desamma, även under olika förhållanden och sex århundraden isär. Mosse betonar hur krig påverkar familjer och det faktum att konsekvenserna av kriget finns kvar långt efter fred har slutits.
Kate Mosse är inte främmande för det övernaturliga. Hennes tidigare romaner, ”Kryptan”, handlar om tarotkort och andar, medan ”Labyrint” är en berättelse om sökandet efter Graalen.

Freddie Watson, berättaren, har aldrig kommit över att hans äldre bror, George, dog i kriget (första världskriget). År 1928 bestämmer han sig för att ta semester i södra Frankrike, men i en snöstorm vid foten av Pyrenéerna kör han av vägen och tvingas söka skydd i en närliggande by.
Nulle är en övergiven plats med slitna kaféer och tomma gator, och liksom alla andra franska städer och platser som Mosse använder i sina verk, detaljrikt och målande beskriven. Han hittar ett värdshus och tas om hand av den vänliga värdinnan, och blir även inbjuden att närvara vid den traditionella vinterfesten. Bland festdeltagarna finns Fabrissa; en ung kvinna till vilken Freddie känner sig dragen och som han berättar allt om sin sorg, saknad och ensamhet för. Fabrissa i sin tur har en egen tragedi att dela med sig av.
Precis som i sina tidigare romaner, växlar Mosse mellan olika århundraden och knyter samman ett historisk garn med ett mer modernt. Väggarna mellan förr och nu är tunna, och det är tydligt att vår hjälte har rest längre än han avsett. Det kommer inte att förstöra historien att veta att Fabrissas historia visar sig att handla om förföljelsen av katarerna.

Kate Mosse har tidigare bara skrivit böcker ur kvinnligt perspektiv, medan ”The Winter Ghosts” berättas ur ett manligt perspektiv. Intressant, och kanske en smula svårt, att som kvinna tänka och skriva som en man, men Mosse lyckas genom att inte gå in i det maskulina så mycket som det mänskliga tänkandet och agerandet. Jag kan rekommendera den här boken för den som är nyfiken på Kate Mosse, men som tvekar inför de 600+ sidor som ”Kryptan” och ”Labyrinten” består av. Man får en ganska god uppfattning om känslan i hennes böcker genom denna.