Jag tänkte att det kunde vara en kategori. Alltid är det något man ser fram emot eller måste ta tag i varje vecka. Nu är det visserligen redan tisdag kväll, men ändå. I måndags var ju Robin ch jag iväg till barnhabiliteringen för hans årliga ”besiktning”. Sjukgymnasten mäter och vrider och vänder och drar och böjer och bänder i Robin, sen pratar man en stund om hur det går med allt ifrån tandborstning till finmotorik. Egentligen skulle det väl inte behövas att vi går på detta, eftersom Robin klarar sig så bra numera, men det känns ändå tryggt att ha dem ”i ryggen” så att säga.
När vi gick därifrån skulle vi ta bussen ner till stationen för att hinna med tåget. Jag skulle ju till jobbet och Robin skulle tillbaka till skolan. Bussen kom, men öppnade inte dörren utan släppte av en tant och åkte igen! Gissa om jag blev förbannad? Kikade en gång till på tidtabellen och där stod inget om att det bara skulle vara avstigning på hållplatsen. Vem har hört talas om en buss som inte tar med sig passagerare ifrån ett sjukhus? Så vi fick lägga på en rem och gå ner till stationen. Nu är ju inte Falköping så där himla stort, men i vanliga fall tar den promenaden ca 20 minuter i rask takt. Då menar jag min raska takt. Robin går av förklarliga skäl inte riktigt lika snabbt. Sista 200 metrarna sprang vi. Vi hann precis. Sen ringde jag Västtrafik och fräste lite. Sa att dels får de skriva ut tydligare vad som gäller på hållplatserna, dels får de skicka sina förare på charmkurs. Den här hade nämligen mage att – förutom att han bara åkte iväg, först syna mig uppifrån och ner och sen snörpte han på munnen som om jag var en lägre stående varelse. Om han hade öppnat dörren och sagt till…men nej då…
Tjejen på VT tyckte att vi skulle tagit en taxi. Jomenvisst. Min ekonomi och en taxiresa är inte kompatibelt. Dessutom hade jag väl fått vänta en halvtimme på taxin, så då hade vi ju missat tåget ändå.
Till jobbet kom jag i alla fall, och det var en lugn kväll. En del städning efter alla patienter som flyttats över till BB, men sen var det egentligen inte så mycket att göra för min del. En snabb förlossning och lite fikafixande. Skönt med sådana pass ibland så att vi hinner ladda om innan nästa rusch.
Vi hade lite praktisk övning också. Ett fejkat larm där vi skulle agera precis som om det var på riktigt. Det gick ganska bra.
Idag har jag bara slappat. Eller inte bara, jag har fixat lite ”pappersarbete” här hemma och lagat middag, men utöver det har jag läst och pillat med blogg, PSP och FB.
Imorgon är det utbildningsdag. Då ska jag på praktisk utbildning i akuta obstetriska situationer. Eller som vi på jobbet kallar det: ALSO. Det står för Advanced Life Support in Obstetrics. Vi ska gå igenom hur man förlöser med sugklocka, hur man förlöser tvillingar och sätesbjudningar, skulderdystocier (när barnets axlar fastnar) och hur man behandlar en patient med stor blödning.
Väldigt intressant och nyttigt. Det mesta är ju förstås sånt som barnmorskorna och läkarna gör, men det är alltid bra att kunna det. man vet ju aldrig vad som kan hända i en akut situation. En vacker dag står jag där utan vare sig läkare eller bm i närheten, och vad gör jag då?
Jag har gjort de här stationerna en gång förut, för ungefär tre år sedan, men repetition är bra. Apropå det ska jag anmäla mig för brandutbildning och HLR också.
Eftersom morgondagen är lite förskjuten mot andra dagar (vi börjar 9 och slutar 17, istället för 7-16) så hinner jag inte med tåget hem 17.07, så imorgon blir det en tur till biblioteket. Jag ska lämna tillbaka några böcker och hämta ut några andra, bla Crucifix Lane av kate Mosse.
På torsdag är det förrådsdag igen. Under förutsättning att alla som ska arbeta enligt schema verkligen dyker upp, och inget annat oförutsett inträffar, så lär jag bli klar snabbt. Jag har nämligen förberett mig lite när det nu var så lugna pass både lördag och måndag. Framförhållning.
På fredag skulle jag egentligen ha varit ledig, men tog på mig ett extrapass. Alla pengar jag kan få extra med Aprillönen sitter fint, eftersom banken avslutar kontokrediten den 27.e April (för alla kunder. De gör om det till något annat för de som har högre krediter, men vi som har låga krediter blir av med våra). Som det är idag så är min kontokredit ständigt utnyttjad. Visserligen är den bara på 1000, men när man lever på existensminimum är 1000kr jäkligt mycket pengar. Ett helt barnbidrag, ju!
På lördag är det storhandling som gäller. Lön på fredag och så gör vi slut på den på lördag, det låter väl bra? Då har jag i alla fall fått ha gott om pengar ett helt dygn haha. Nej så illa ska det väl inte bli, hoppas jag. Mor och far kommer hit och hjälper till. Pappa kör bilen, mamma kör kundvagnen och jag bjuder dem på lunch. Smidig lösning. Vi ska se om vi kan hitta nån loppis också, det kanske står en billy eller något liknande och bara väntar på att jag ska komma förbi och hämta upp den!
Eventuellt blir jag av med skrivbordet i helgen också. Jag fick sålt det på Tradera, så jag har mailat tjejen som köpte det. Får se vad hon svarar.
Söndag har jag inga planer för än, men kanske en promenad i skogen om vädret inte är för kallt, blåsigt eller blött?
Nu ska jag ta hand om maten. Jag lagar sweet chili-kyckling som vi ska äta imorgon, barnen hemma och jag i matlåda.