Det är lördag och jag är ledig. Imorgon också. Så jag tänkte inleda helgen med en skön sovmorgon. Icke!, tyckte omvärlden. Första vaknade jag av att det lät som om någon skrapade bort isen på gata och trottoar här utanför, men insåg när jag tittade på klockan, som bara visade 6.13, att så var det inte. Vad det var har jag ingen aning om, för när jag gläntade på persiennerna såg jag ingenting misstänkt. Det tystnade och jag somnade om, bara för att vakna sådär en 40 minuter senare av att någon springer i trappan med vad som lät som ganska kraftiga kängor. Det följdes av hammarslag från någon av mina grannar. Men schysst, liksom, att tänka på grannarna. Tack så mycket.
Så det var ju bara en sak att göra…pallra sig upp och sätta på kaffe.
Jag fattar för övrigt inte hur ungarna kan fortsätta sova? Antingen är jag extremt ljudkänslig, eller så är de extremt tonårsdöva.
Solen skiner, förresten. Det ser ut att bli en vacker dag, så det får helt enkelt bli en ordentlig promenad senare. Först ska jag ta hand om vindsskrubben, för det blev ju aldrig av i tisdags. Jag ska ta hjälp av Robin så kanske det går lite fortare. Sen är det tvätten klockan 12, men eftersom jag slipper ligga vid bryggan och klappa tvätten med brädor, så kan jag ju ta den där promenaden medan maskinerna gör jobbet i tvättstugan.
Idag får det nog bli lite ”roligare” mat. Fläskfilè och potatisgratäng. Eller jag vet inte om det är så roligt, men det är i alla fall mat som jag aldrig skulle laga på en vanlig arbetsdag. Helt enkelt för att det tar lite mer tid än att slänga ihop pasta med köttfärssås eller nåt sånt.
Och ikväll är det melodifestivalfinal. Ska bli intressant att se svenska folket rösta uppåt väggarna och juryn uppåt en annan vägg. Jag tror i vilket fall som helst inte att Sverige har några chanser i årets final heller.
Och med det sagt (skrivet), så tar jag en kopp kaffe och fortsätter med annat!