Ska man skratta eller gråta?

Numera är jag ju student, och fattig sådan dessutom. Men kursböcker måste man ju ändå ha för ändå att kunna plugga, så jag lade ut en annons på Blocket med en lista på de böcker jag ville köpa.

Jag fick ett par snabba svar, och valde ut en som begärde ett rimligt pris. Vi mejlade fram och tillbaka flera gånger och diskuterade pris, frakt och annat. Så satte jag in pengar på konto och hon skulle skicka böckerna dagen efter. Detta var på söndag kväll.
På måndag kväll fick jag ett mejl från henne att hon blivit försenad på jobbet och skulle skicka böckerna tisdag morgon.

Det gick några dagar utan att jag fick några böcker, så jag skickade ett mejl och frågade om hon postat paketet. Inget svar. Skickade ett nytt mejl två dagar senare, med samma fråga. Inget svar nu heller. Måndag en vecka efter ”avslutad affär” skrev jag ett sista mejl, där jag förklarade att hon hade till onsdag på sig att antinge höra av sig eller se till at böckerna kom till mig, annars skulle jag gå vidare med detta.

Onsdagen kom och sent på eftermiddagen hade jag fortfarande inte fått något besked eller några böcker, så jag ringde polisen och gjorde en anmälan. Nu är jag ju lite nojjig, så jag sparar alltid alla mejl när jag gör sånt här (det är ju inte första gången jag råkat ut för skummisar, som några av er vet) och det var alldeles perfekt tyckte polisen.
Sen gick jag in på Blocket.se och använde deras formulär för att anmäla misstänkt bedrägeri.

På torsdagen jobbade jag ett kvällspass, och när jag kom hem strax efter midnatt och kollade posten, så fanns där två kuvert från Trygghansa. Jag anlitar inte Trygghansa. Jag har gjort, men det var många år sedan. Men jag tänkte att det var väl reklam eller nåt sånt där. Öppnar kuvert nummer ett och läser ”Försäkringsbrev för båt”. Vänta lite…va???!!! Jag har ingen båt??!! Skulle jag skratta eller gråta?

Nytt samtal till polisen, för min första tanke var naturligtvis ”den j*la människan har kapat min identitet”. Fick prata med en otroligt hjälpsam och trevlig människa som gav lite tips om vad jag skulle göra på morgonen när det blir ”kontorstid” igen.
Så jag vaknar tidigt (som vanligt), och ringde TryggHansa. Säger vad som hänt och uppger mitt personnummer. Då säger han som jag pratar med ”är du släkt med Silvio?”. ”Ja det är min lillebror, sitter du ochså där nere?” svarade jag, och han säger då att ”ja, och dessutom ser jag att det är han som har tecknat den här försäkringen”.

Så det visar sig att lillebror sitter och testar datasystemen på Trygghansa, och ”lånar” sin syster för att kunna göra tester, men missar att ta bort försäkringen efter att han sett att det funkar, och glömmer helt att meddela syster att han använder henne som ”labbråtta”.
Sen fick jag ju ringa polisen och förklara läget. Och så kunde jag ju bara skratta åt den saken.

Men anmälan mot personen som fick mina sköna slantar men aldrig skickade några böcker ligger kvar, och en utredning är på gång, tydligen. Och det är inget jag skrattar åt.
Som tur var hittade jag alla böcker jag behöver på sjukhusbiblioteket på Östra, men jag får ju bara låna dem under en begränsad tid.