Det är väl mer tradition än något annat som gör att jag åker till Trollhättan någon av fallen-dagarna nuförtiden, för sådär jättekul är det inte att knõ med en massa människor och leta halvt ihjäl sig efter sittplats när man vill äta eller fika eller ta en öl. Inte heller lockar artisterna särskilt mycket, och att stå inklämd mellan folk som står och pratar med varandra hela tiden som konsterten pågår känns ju sådär.
Det där är något jag undrat över; bara för att man inte har betalat en massa pengar för en konsert, så behöver man väl inte stå och snacka med sina kompisar just där? Är man inte mer intresserad av det som händer på scenen eller inte vill höra musiken så kan man väl lämna plats åt någon som är det, och gå någon annanstans och prata, så att vi andra får höra det vi kom dit för och inte en konversation om jagvetintevad?
Men i alla fall, igår var det strålande solsken och jag ville åka upp bara för att kika lite. Fick med mig J som sällskap, det var trevligt. V inledde med ett obligatoriskt varv runt gågatan och alla försäljare, sen övergav vi stimmet och gick till Spikön och spelade minigolf. Det var säkert 15 år sen sist, men jag lyckades vinna ändå! Iofs begärde J omräkning efteråt, men det ändrade ju inte på resultatet…
Vi drog vidare mot mat och öl och ”brygghäng”. Vi satt helt enkelt bara vid kanalen och tittade på folk och njöt av det sköna vädret innan vi avslutade kvällen på Oscarsbron med fallpåsläpp. När man inte ser det så ofta så är det väldigt fint och mäktigt att se vattenmassorna som forsar ner för klipporna och vidare ner i älvfåran. Ännu lite finare blir det faktiskt på kvällen när de lyser upp älvfåran.
Ja, roligare än så blev det inte. Kul var det också att springa på lite folk ”från förr”. Nu får det räcka för den här gången.
Tyvärr strejkade min mobil just som jag stod och filmade vattenpåsläppet, så jag har ”lånat” en video från YouTube istället. ”Vårt” fall var dock mycket finare, eftersom det var det sista för kvällen.