På sätt och vis, i alla fall. Jag reste till ett bröllop. Alltså: bröllopsresa. Men anyway…
Jag fick ju den stora äran och glädjen att vara tärna åt min fina väninna Sylwia, när hon och hennes Joakim skulle gifta sig ”på riktigt”. De hade ju redan gift sig borgerligt här i Sverige, men det stora bröllopet med gäster och fest och hela baletten skulle ske i Polen, i Sylwias barndomsstad Wejherowo.
Den 14:e Augusti tog jag och Therese flyget till Gdansk, där vi blev hämtade av Sylwia och Joakim för vidare färd mot Bolsewo, en liten ort drygt 4 mil från Gdansk. Där blev vi inkvarterade på ett hotell. Ett väldigt fint litet hotell, faktiskt tom ett spa-hotell. Eftersom klockan var närmare midnatt när vi checkade in så blev det hej och godnatt nästan direkt.
Tyvärr visade det sig vara en allmän helgdag i Polen på fredagen, så det mesta, inklusive de flesta spa-aktiviteter på hotellet, var stängt den dagen, så vi fick underhålla och roa oss på annat vis. det gick bra ändå. Vi bekantade oss med Joakims föräldrar och syskon med respektive, vi promenerade runt i Bolszewo och vi bowlade och fikade i hotellets bar.
På kvällen kom Sylwia och Joakim till hotellet igen, vi käkade middag (det största bordet gick åt för oss alla) och sen slappade vi lite i barne innan Sylwia for tillbaka till lägenheten. För rudgummen ska ju inte se bruden förrän i kyrkan på bröllopsdagen, så Joakim skulle sova på hotellet.
Lördagen, den stora dagen, inleddes med frukost och kaffe ute i solen, och sen kom Sylwia tillsammans med sminkösen, som skulle fixa henne och mig, och så blev det så att alla kvinnor i det svenska sällskapet firck proffessionell sminkning! Sen bar det iväg till frissan. Therese blev utsedd till chaufför så hon hade fullt upp med att hämta och lämna folk och saker här och där och hit och dit.
Samtidigt skulle vi se till att inte Joakim och Sylwia sprang på varandra ute i korridorerna!
Så småningom var hår och smink klart och så for vi iväg till lägenheten för att få på oss våra klänningar. Så kom Sylwias pappa med den hyrda bilen, en rosa cadillac, och hämtade oss.
Framme vid kyrkan fick vi vänta utanför en stund innan alla gäster hade hunnit in, sen fick jag och Peter, son var best man, kila in och skriva i en bok att vi var bröllopsvittnen mitt i alltihop. Men till slut var det dags.
När vi gick in i kyrkan hörde jag Sylwia väsa ”inte så fort” bakom mig. Jag var ju också nervös! Framme i kyrkan fick brudparet sitta framför altaret. Trots att jag själv är katolik (något jag upptäckte av en slump när jag pratade med mamma om förberedelserna inför Sylwias bröllop) så hade jag aldrig varit på en katolsk gudstjänst eller ceremoni innan, och det var väldigt fint och inte alls så pråligt och omständigt som man hört talas om. Jag var inställd på 4 timmar, en massa liggande på knä, korgossar och rökelse, men det tog bara någon timme, och det var inte alls omständigt. Fast lite trist att man inte förstår polska…
Efteråt fick jag agera blomsterflicka och hålla alla blommor som brudparet fick, medan Peter fick ta hand om alla presenter. Alla skulle gratulera och hälsa på brudparet. Sen klve vi alla fyra in i den tjusiga cadillacen igen och åkte till hotellet, där bröllopsfesten skulle hållas.
Framme vid hotellet serverades brudparet bröd, salt och vodka. När de druckit vodkan skulle de kasta glasen i marken för det betyder tur.
Och så samlades vi alla i festlokalen och åt och sjöng och dansade och skrattade och drack vodka och åt lite mer och skrattade ännu mer och alla förstod varandra hur bra som helst, trots alla språkbarriärer.
Någonstans runt 3-tiden kände jag att jag måste be den nyblivna bruden om lov att gå och knyta mig, och det fick jag. Efter att jag druckit vodka med henne och hennes gudfar. Blä! Men vad gör man inte för sina vänner…fast jag fick cola att skölja ner det med efteråt…
På söndagen skulle vi fira igen. Den här gången att Sylwias pappa fyllt 90 och att hennes ena syster skulle fylla 50. Och så firade vi att allt hade gått så bra med bröllopet. Det finns alltid något att fira…
På kvällen samlades vi svenskar i barne/loungen igen och umgicks, medan brudparet åkte iväg med Sylwias systerdotter Magda, som är en jätteduktig fotograf (bland annat). När de kom tillbaka några timmar senare visade Sylwia upp sin numera inte så vita och fina klänning. De hade fotats i lera och gödsel, på åkrar och i träd, bland grisar och höns och jag vet inte vad, men roligt hade de haft i alla fall! De bilder jag sett därifrån är helt fantastiska!
På måndagen tog Therese och jag ledigt från alla de andra och tog tåget in till Gdansk. Det är visserligen bara ca 4 mil, men tåget tog ungefär en timme, för det stannade verkligen på varenda liten ort som vi passerade! Först fick vi ta bussen in till Wejherowo, och då köpte vi biljetter på bussen. Tågbiljetten däremot var man visst tvungen att först köpa hos ett biljettombud, och sen skulle den stämplas i en särskild automat på stationen, och det skulle man göra precis innan man klev på, så att det stod rätt datum och tid på biljetten. Detta visste ju inte vi, så när konduktören kom och frågade efter biljetten och vi sa att vi ville köpa av honom viftade han bara med händerna och sa okej okej. Han kunde ng inte så mycket engelska att han kunde förklara det för oss, vi fick veta det av en tjej på tågstationen i Gdansk när vi skulle åka tillbaka.
Gdansk Raserades nästan helt under andra världskrigets sista månader, men med hjälp av gamla ritningar och bilder har man kunnat bygga upp staden igen. och i Gamla Stan kan man se minnestavlor och annat som visar hur det såg ut före och hur det ser ut nu.
Vi höll oss till Gamla Stan, för det fanns så mycket att se där. Vi åkte upp i ett stort pariserhjul, likadant som det stora hjulet på Liseberg (oooh, höjdskräcken fick sig en utmaning där!), vi beundrade den vackra Mariakyrkan, som är världens största tegelkyrka, vi duckade för regnet och fikade och shoppade små souvenirer till de därhemma.
Sen åkte vi hela vägen tillbaka till Bolszewo och packade våra väskor, för på tisdagen skulle vi åka hem till Sverige igen. Det var några roliga, härliga dagar i Polen, ett underbart bröllop och många nya upplevelser, men tiden var lite för kort och plånboken var alldeles för tunn! Så det får bli ett återbesök längre fram.
Här kommer lite bilder. Man kan klicka på dem så blir de större.
