Sedan två år tillbaka har jag tagit för vana att åka ut till öarna i Göteborgs skärgård när jag är ledig på sommaren. I år har det ju varit lite sisådär med sommar vädret, men igår slog jag till! Jag snubblade över en delad bild av en affisch på Facebook. Affischen meddelade om Brännö-dagen, och att det skulle bli loppis ”hamn-till-hamn den dagen. Jomen, alla vet ju vid det här laget att jag bara älskar att gå på loppis och secondhand, så det var inte så svårt att bestämma sig för att göra den här turen.
To vagnen till Saltholmen, åkte inte så himla tidigt för det skulle inte starta förrän vid 11 ändå, men jag skulle nog ha åkt tidigare, för jag tror halva Göteborg skulle ut till skärgården i lördags förmiddag! Så himla mycket folk! in första tanke var varför de måste ha sån massa grejer med sig, den andra tanekn var att om de nu skulle ut och bada och sola så varför åkte de inte jättetidigt? Det måste ju vara mycket smartare att åka supertidigt och slippa slåss med alla människor på vagn, färja och strand? Eller är det bara jag och några få till som har hajjat det?
I vilket fall som helst så kom jag tillsslut till Brännö. Tog naturligtvis ”fel” färja, så jag fick åka den långa vägen runt innan jag kom fram, men det var inte fullt på färjan och det var rätt skönt att sitta där och vila efter trängseln på vagnen. Framme vid Brännö Rödsten börhade jag gå längs ”huvudgatan” och tittade på loppisbord och annat fint jag hittade längs vägen. Efter drygt en timme var jag framme vid andra sidan av ön, så då klättrade jag upp på en klippa och käkade min medhavda macka och solade nacken en stund innan jag traskade tillbaka samma väg igen.
Jag fyndade lite kläder åt Juliah, en ”poncho” åt mig och en bluetoothhögtalare med laddningsfunktion för min mobil. Alltså inte för Ajfån, som verkar vara det som oftast säljs på loppisar, utan för Android. En ynka femtilapp fick jag betala för den, och den funkar finfint, så jag är hur nöjd som helst!
Sn skulle jag ju ta mig hem igen, och det var om möjligt ännu svettigare än att komma dit! När folk har kommit av färjan i Saltholmen beter de sig som om varje spårvan är den sista i världen, för folk praktiskt taget slåss om att komma på vagnen först! Jag gjorde som jag brukar – smög in lite försiktigt mellan alla andra och smet på vagnen längst bak, hittade en av de fällbara sitsarna och satt sen där hela vägen från Saltholmen till Bergsjön!
Väl hemma virvlade jag först genom duschen och sen genom klädkammaren innan jag återigen tog vagnen, nu mot stan för att möta Ann och Linda och få en bit mat.
Ann skulle jobba natt, så när hon åkte till jobbet åkte Linda och jag till Andra Långgatan och drack öl och tjõtade, men solen och värmen tog ut sin rätt, så istället för att somna vid bordet åkte vi hem, och jag sussade gott strax efter midnatt. I nån timme i alla fall, för sen var det ju så varmt och kvavt att jag vaknade och inte kunde somna om, så fortsatte det hela natten. Tur jag inte skulle jobba förrän på eftermiddagen.
