I Lördags körde vi upp Robin och hans bohag till Linköping. Hur man kan ha så mycket prylar när man knappt har några saker, det fattar jag inte! Vi fyllde både släp och bil, och då hade han ändå bara ett skrivbord med stol i möbelväg med sig (säng och övrigt finns redan), resten var lådor och ett par säckar. Men i vilket fall som helst, han ska läsa civilingenjörsprogrammet med inriktning mot mjukvaruteknik på Linköpings universitet, så de närmaste fyra åren lär han inte ha några sysselsättningsproblem.
Så nu har jag två skolbarn igen! Visserligen är barnen vuxna nu, och bor numera under egna tak, men ändå. Är så stolt över de två: Fia som till slut kom fram till vad hon ville göra och nu pluggar av egen vilja (det har ju varit många och krokiga turer hit), och Robin som inte nöjde sig med reservutbildning när han inte kom in på sitt förstaval till högskolan, utan istället jobbade ett år och samlade fler poäng genom högskoleprovet.
Jag hoppas självklart att det ska gå bra för dem, och önskar dem lycka till med både studier och annat!
