Fredag 27 Januari åkte jag till Stockholm med Maria för konsert med Green Day. Där mötte vi upp Linda och Anna som åkt upp dagen innan. Efter att vi checkat in på hotellet (uppgraderade blev vi också!) gick vi en sväng runt Norrmalm och kikade, fikade och tog en öl. Tillbaka på hotellet gjorde vi oss i ordning och sen hamnade vi på Taco Bar på Sveavägen. Mumsigt med tacos och jordgubbsmargaritas! Men där blev vi inte kvar så länge, för konserten väntade ju inte på oss, så iväg mot Globen.
Linda och Anna hade ståplatser men Maria och jag hade sittplatser, så vi skildes åt utanför ingångarna. Vi hade platser ganska högt upp på läktarna, men vi såg faktiskt ganska hyfsat ändå, tycker jag.
Samhället har ju en tendens att se 40-årsåldern lite som en bromskloss, som början av medelåldern (som för många verkar vara den ålder då man slutar göra roliga saker), men för de muntra gossarna i Green Day verkar åldern inte spela någon roll. Fredag den 27 Januari spelade de i Globen i Stockholm. Det var fullt ös som vanligt.
Billie Joe Armstrong spelar lika mycket på publiken som han spelar sin musik. Han engagerar oss i allsång, i kör-dueller och han kräver att vi ska lägga undan mobilerna: “Put those phones down. This is our own private underground, this is freedom.”
Han plockar upp fans på scenen för att sjunga, och efter att ha lovat dyrt och heligt att han kan spela, får en kille komma upp och spela på Billie Joes gitarr i en coverlåt, och han gör det så bra att han får mig att le stort och mitt öga att bli lite fuktigt, och till råga på allt får han behålla gitarren!
Kombinationen av gamla och nya låtar är lite av vad som gör deras spelningar så bra, det blir en välbalanserad mix av radiohits och mindre kända, även om jag den här gången tyckte att de kunde ha strukit det gamla medleyt och petat in ett par låtar till från nya skivan, alternativt uppgraderat medleyt med andra låtar. Lite Ramones/Social Distorsion/Velvet Underground kanske? Den här kvällen hade de dock flikat in en liten saxofonslinga från George Michaels Careless Whisper. Fin hyllning, om det nu var det.
Politiken har alltid spelat stor roll i Green Days texter, så också nu, och Billie Joe missar sällan ett tillfälle att tala om vad han tycker om vad som händer i världen, och nu senast om Trump. Dock så är hans anti-Trump prat lite mer återhållet nu än vad man sett och hört från spelningar och framträdanden i USA, troligtvis för att vi är i Sverige. Visst påverkas vi av att Trump är president, men inte på samma sätt som de som bor i USA. Han pratade desto mer om hur viktigt det är att vi alla måste lära oss att leva tillsammans, att alla har samma värde och att ”Everyone is entitled to a bit of love and understanding – we gotta watch out for each other”.
Som avslutning spelade de Good Riddance. Det är väl närmast en tradition numera, det skulle nog bli ramaskri från publiken och fansen om de ändrade på det!
Jag njöt av (nästan) varenda sekund av konserten och jag hade gärna varit kvar en timme till, men allt roligt tar ju slut någon gång, så även denna spelning. En tröst är ju att det inte dröjer så länge tills nästa gång; redan den 21 Juni spelar de på Slottskogsvallen i Göteborg!
Kvällens setlist:
- Know your enemy
- Bang Bang
- Revolution Radio
- Holiday
- Letterbomb
- Boulevard of Broken dreams
- Longview
- Youngblood
- 2000 Light Years Away
- Hitchin’ a Ride
- When I Come Around
- Waiting
- Christie Road
- Burnout
- Scattered
- Minority
- Are We the Waiting
- St. Jimmy
- Knowledge
- Basket Case
- She
- King for a Day
- Shout/Always Look on the Bright Side of Life/Satisfaction/Hey Jude
- Still Breathing
- Forever Now
- American Idiot
- Jesus of Suburbia
- Ordinary World
- Good Riddance
Efter konserten möttes vi upp igen alla fyra och for mot hotellet, men Maria och jag var inte riktigt sov-trötta än, så vi tog en drink på Hardrock Cafè innan vi också kröp ner mellan lakanen.
Lördagen ägnades åt hotellfrukost (mmmmmm!), promenad och fika i Gamla Stan ( vi snubblade in på slottsgården precis lagom till vaktombytet) och tågresa hem till Göteborg igen. Två roliga och trevliga dagar med fina vänner ger gott om energi, så jag orkade packa inför London. Fast det får ni läsa om i ett annat inlägg.