Igår hade vi begravning för pappa. Mamma, vi barn, barnbarn och barnbarnsbarn, Hanne och Flemming samt många av mamma och pappas vänner. Dessutom var Sylwia med, och Jorge kom också. Ceremonin hölls i kyrkans hus i Floby, och efteråt gick vi alla till en annan lokal där vi fikade.
Det var en fin liten gudstjänst. pappa var inte särskilt religiös, men mamma hade ordnat allt fint utan att det blev för kyrkligt. Prästen pratade lite om pappa, och så sjöng vi en psalm som mamma valt. Pappa själv sa till mig en av de sista dagarna att han ville att vi skulle spela Are you lonesome tonight, så den fanns naturligtvis med, tillsammans med en annan låt som Roberto hittat.
Tyvärr hann vi bli lite irriterade på kantorn redan innan folk kommit in och satt sig. Pappas bästa vän sitter i rullstol, och när vi ville flytta en stol för att han inte skulle sitta mitt i gången tyckte hon att vi kunde ju inte komma och börja möblera om. När vi sen meddelade att de två låtar skulle spelas upp från mp3 så fräste hon att hon hade ju minsann övat på Are you lonesome tonight, så den skulle hon spela. Men då sa Sophia ifrån, och så blev det. Väldigt tråkigt att behöva uppleva en sån sak på sin närståendes begravning, men det blev en fin stund ändå!
Pappa var redan kremerad, så vi hade urnceremoni, och efteråt tog vaktmästaren med sig urnan till kyrkogården för att sätta den i minneslunden. Man får inte vara med när de gör det, det är ju hela idèn med minneslund, att man inte har en grav utan kan gå till vilken minneslund som helst.
Vi tog med oss fotot på pappa, den italienska flaggan vi haft som duk under urnan och ljusen och ställde upp dem medan vi fikade.
När (nästan) alla begravningsgästerna åkte hem, gick vi hem till mamma för familjemiddag, och på kvällen när jag kom hem hade Sylwia (som skulle sova över hos mig) dukat fram vin och plockmat och så satt vi och pratade halva natten.
Det som var en av de sorgligaste dagarna i mitt liv blev ändå en bra dag, tack var familjen, vänner och att allt var så fint.
