Ja, så kallade vi den lilla rundresa med citypolarna som vi gjorde idag. Vi åkte runt i Skaraborg och besökte olika platser som haft betydelse i Sveriges historia och för Sveriges kristnande.
Vi startade från centralen i Göteborg, där vi hämtade upp några som skulle åka med oss, och så körde vi mot Vara, där första målet fanns; Sparlösa stenen.
Den 1,7 meter höga Sparlösastenen menas av en del vara ristad på 700-talet medan andra menar att den är från 800-talet. Stenen har två olika runalfabet och är ungefär jämngammal med Rökstenen i Östergötland. Intressant är att den talar om ett väldigt slag, vilket vet man inte. Första gången Sparlösastenen blev känd var efter en brand i kyrkan år 1684. Då man höll på att reparera koret påträffades stenen, men eftersom sten var dyrbar så klöv man den på längden och byggde in de två stenhalvorna i den södra korväggen igen… Först år 1937 blev de utplockade, efter anvisningar från en gumma på orten som hört berättelser om stenarna i kyrkväggen.
Det visade sig vara en av Sveriges märkligaste runstenar man plockade fram, ristad med runor och figurer på samtliga fyra sidor; en beriden krigare med svärd i hand, hundar och kanske en björn, vilddjur och fantastiska fåglar, ett skepp med råsegel och styråra och en byggnad i stavkonstruktion. Bilderna på Sparlösastenen och främst skeppsbilden hjälper till att tidsbestämma denna sten med de flesta andra runstenar som anses vara ristade under 1000-talet.
Från Sparlösa for vi vidare till Varnhem, där vi besökte klosterkyrkan och Kata gård. Klostret och kyrkan anlades av cisterciensermunkar på 1150-talet, men innan dess stod där en kyrka från 1040-talet. På 1200-talet brann klostret ner, men byggdes upp igen av Birger Jarl, bara för att brännas igen av danskarna under kriget på 1500-talet. På 1600-talet restaurerades kyrkan av Magnus Gabriel de la Gardie. Däremot fick klostret förfalla, och idag finns bara kyrkan kvar, men klosterruinerna utgör en vacker omgivning. Klosterkyrkan i Varnhem blev gravplats för den kungliga Erikska ätten, och även Birger Jarl samt Magnus Gabriel de la Gardie har sina gravplatser här.
Efter Varnhem hamnade vi i Husaby utanför Götene. Byggd på 1100-talet och anses som det första biskopssätet inom Sveriges gränser. Även denna kyrka bär spår efter Magnus Gabriel de la Gardie, eftersom altartavlan och predikstolen är skänkta av honom på 1600-talet. En liten promenad ifrån kyrkan finns också Sankt Sigfrids källa, enligt traditionen den källa där Olof Skötkonung döptes av den engelske missionären Sigfrid. Om kungen verkligen döptes i just den här källan är egentligen osäkert. Andra källor i närheten har pekats ut som dopkälla och enligt en del teorier döptes Olof inte ens i Sverige utan i England. I vilket fall som helst är Husaby och dess källor nära förknippat med Sveriges och Västergötlands kristnande.
Vår rundresa i historien avslutades vid Askeberga skeppssättning. 53 meter lång och byggd av 24 gigantiska klumpstenar på mellan 25 och 30 ton vardera är den näst störst i landet efter Ales Stenar i Skåne.
Väl hemma i Göteborg var vi trötta men nöjda med dagen och glada att vi haft fint väder.