Som vanligt idag efter jobbet, var det massor med folk som skulle med samma tåg som jag kl 17.07 från Gbg. Så knastrar det till i högtalarna och det kommer inte bara ett, utan tre meddelanden om förseningar och inställda tåg. För det första skulle mitt tåg bli försenat åga växelfel (SJ:s generalursäkt numera), för det andra skulle pendeln till Alingsås bli inställd pga samma växelfel, och för det tredje skulle Kinnekulletåget inte heller avgå pga samma växelfel.
Alingsåspendeln skulle visserligen ersättas med buss, så några resenärer försvann ditåt, och Kinnekulletåget skulle gå ifrån Herrljunga, så de resenärerna blev hänvisade till mitt tåg fram till Herrljunga.
Då uppstår den där inte så trevliga situationen med ett tåg som är anpassat för x antal passagerare, men istället får köra med ungefär dubbelt så många ombord. Det var ingen höjdare att stå i mittgången på ett fullpackat tåg och vara så trött att man svajade utan att tåget ens rörde sig, kan jag säga! Dessutom blir jag lika irriterad varje eftermiddag på de resenärer som ska gå av i Alingsås, som ju är första stationen på vägen. Det är alltid de personerna som tränger sig fram till dörrarna och rusar upp på tåget innan de som kom med tåget knappt ens hunnit gå av, och de slänger sig ner på alla sittplatser längst in vid fönstren och sätter sig och sover eller plockar upp datorer.
Och sdan när de ska av så måste alla andra flytta på sig för att de ska av. Hur tänker man då, när man vet att man ska gå av först, men ändå envisas dag efter dag med att stressrusa till ett tåg och praktiskt taget slå sig fram till en ledig plats längst in, längst bort från dörren?
Jaja, de kanske får dålig karma längre fram i livet, vad vet jag…
Nog om det, men det är sådan saker som faktiskt bidrar till att jag funderar på att söka ett jobb närmare hemma. Eller flytta närmare Gbg trots att Robin har ett år kvar i grundskolan. (Jag lovade ju mina barn att de skulle få gå klart grundskolan innan vi flyttarfrån Hålan).
Vi får väl se hur det blir. Nu är jag i vilket fall som helst äckeltrött efter att inte ha fått min vanliga powernap på tåget hem, så jag kommer nog inte att läsa många ord i ”The Tales of Beedle The Bard” innan jag slocknar.
