Ibland för livet oss på vägar vi inte trodde vi skulle behöva ta. Mikael och jag har bestämt oss för att flytta ihop, för vi är alltid hos varandra ändå. Det stora problemet är att Melina är allergisk mot katter, så jag kan inte ta med mig Pixel, så jag har försökt hitta ett nytt hem åt honom.
I flera veckor letade jag med ljus och lykta utan att lyckas. Jag fick välja mellan att låta honom bo i tillfälliga hem och kanske aldrig få ett riktigt hem igen, eller att gå till veterinären och låta honom slippa ett ständigt flyttande.
Lilla Pixel, min älskade, fina, busiga, roliga kisse. I fredags fick du somna i min famn, för att vakna på andra sidan Regnbågsbron. Jag saknar dig så! Din mjuka päls, ditt spinnande, din blöta nos när du väckte mig på morgonen, ditt jamande rop när du ville att vi skulle leka. Jag kommer aldrig att glömma dig!
