Vi har varit på resa! Budapest blev resmålet. En fin stad, som tyvärr drabbades hårt under andra världskriget. De blev attackerade från flera håll, både av allierade bomber och ryska räder, men också av att tyskarna försökte behålla makten över staden. Pga detta finns det inte så mycket kvar av ”gamla” Budapest, men det som finns kvar har man bevarat. Där finns även tydliga tecken på att det är en öststat som en gång styrdes ifrån Sovjetunionen, med stora betongkomplex, taggtrådsstängsel och murar, men Donau som flyter genom staden, och kyrkorna och andra vackra byggnader bidrar till att mildra ”öststatsintrycket”.
Vi landade i Budapest sent på eftermiddagen, så vår första dag ägnades åt att hitta någonstans att äta middag och sen hängde vi på hotellrummet.
Dag två, som var vår första ”riktiga” dag promenerade vi till Sankt Stefans Basilika, där vi gick in och beundrade den vackra kyrkan och tände ljus för våra pappor. Sedan tog vi oss över Kedjebron över Donau, till Buda-sidan (vi bodde på Pest-sidan) för att komma till Fiskarbastionen. Det är nog en av de coolaste byggnaderna i Budapest, den ligger uppe på ett berg, mycket mäktigt och inger väldigt mycket Sagan om ringen-känsla.
Byggnaden är från slutet av 1800-talet och har sju torn, som ska symbolisera de sju ungerska stammar som bosatte sig här på 800-talet. Upp för berget åkte vi en slags mellanting mellan spårvagn och inbana, och väl uppe hade vi en strålande utsikt över staden!
Bredvid Fiskarbastionen ligger Mattiaskyrkan. Vi gick aldrig in i den kyrkan, men den är vacker även på utsidan.
När vi kommit ner till staden igen blev det lunch i form av afternoon tea på New York Cafè, som är ett av världens vackraste caféer med en anrik inredning och historia. Det öppnade redan år 1894 och är byggt i italiensk renässansstil. Att ta en fika på New York Cafe är utan tvekan en av de mest populära sakerna att göra i Budapest som turist.
De flesta kommer hit för arkitekturen och alla vackra detaljer, men även maten och desserterna är mycket goda. Prisnivån var lite över det vi brukar budgetera för, men det var det värt.
Lite lugnt strosande runt i staden och sen middag på en liten resturang innan vi lade oss (relativt) tidigt för att orka med ännu en dags sightseeing.
Vi hade hört att man bara måste besöka stora saluhallen, så dit gick vi först. Där inne fanns allt ifrån lagerblad och pepparkorn till ungerska korvar och inlagda grönsaker, men även en massa krimskrams och typiska turistsouvenirer. Vi drack kaffe där och fortsatte sen mot Holocaust Museum, Förintelsemuseet, även känt som förintelsens minnes center. Tidigare låg det en synagoga här, och när minnescentret öppnades beslutade man att renovera den gamla synagogan också, och den är nu en del av den permanenta utställningen.
Den permanenta utställningen ger inblick i judarnas historia i Ungern, men om romerna. Man får följa dem genom 1800-talet och in på 1900-talet, och se bakgrunden till de fruktansvärda händelserna som ägde rum under andra världskriget, och lära sig om hur ungrarna hjälpte (eller inte hjälpte) judarna. Informationen presenteras genom olika medier; video, dataskärmar, tidningar, musik, föremål och bilder. I slutet av utställningen kan man gå in i synagogan.
Museet visar och berättar på ett mycket värdigt sätt om de vedervärdigheter som framförallt judar utsattes under andra världskriget. Väl värt ett besök!
Men nu var vi hungriga, så vi åt en alldeles underbart god gulasch på en liten resturang. För man måste ju äta gulasch när man är i Ungern!
Efter maten promenerade vi uppför berget igen, till Budaslottet, där vi valde att inte gå in eftersom det var ganska sent på eftermiddagen redan, utan vi tog oss istället ner i underjorden, till ett grottsystem med gångar som löper under slottet.
Där finns utställningar med vaxdockor i scener från Verdis opera ”Maskeradbalen”. Varför, kan man undra, för där verkar inte finnas någon koppling till Budapest eller Ungern. Fint var det ändå, på något vis.
Lite längre in i grottlabyrinten hittar man en gravsten som vaktas av en gargoyle. På gravstenen står det ”Dracula”.
Det finns flera legender om labyrinten, och de mest intressanta och spännande är ändå de som handlar om Dracula, eller Vlad Tepes, som han ju egentligen hette.
Vlad ska enligt en legend ha blivit förrådd av sin vän, den ungerske kungen Mathias, som fängslade Vlad i grottorna, som på den tiden var fängelsehålor, och att han satt fängslad i 14 år, och efter att han kommit ut blev den ondskefulle och pålspetsande tyrann vi idag känner som Dracula.
En annan legend säger att Draculas kropp är begravd i grottorna, men hans huvud någon annan stans. Vem vet? Fakta är i alla fall att man aldrig hittat Vlad Tepes kvarlevor eller grav.
Det var lite läskigt att gå där nere i grottorna. Det finns inga lampor, förutom de små lyktor som besökarna fick vid ingången, och det var väldigt kallt och mörkt. Jag är inte mörkrädd, men rädd för vad som kan gömma sig i mörkret, så jag höll hårt i Mikaels hand hela tiden!
Det var väldigt skönt att komma upp och ut, kan jag säga!
Nu var vi helt slut efter en hel dag på fötterna, så vi tog en pizza på hotellrummet och sen minns jag inte mycket mer av den kvällen. För övrigt en av de godaste pizzor jag ätit, hotellets egen, beställd via room service.
Vår sista dag var inte en hel dag, så vi hann bara med lite turistande på förmiddagen. Då vandrade vi längs Donau tills vi kom till Parlamentshuset. Det är en otroligt vacker byggnad, byggd i slutet av 1800-talet i blandat renässans- ch barockstil. På kvällen speglas byggnaden i Donau, som rinner förbi alldeles utanför.
En liten bit ifrån Parlamentsbyggnaden finns monumentet ”Skorna på Donaustranden”. Det är 60 par skor i metall, tidstypiska från tiden under andra världskriget. Monumentets bakgrund är att de judar som avrättades vid flodkanten först var tvungna att ta av sig sina skor.
Där finns även en bänk med plaketter på ungerska, hebreiska och engelska, där det står ”Till minne över offren som blev skjutna vid Donau av milismän från Pilkorsrörelsen 1944–45. Rest 16 april 2005″.
Sen fick vi skynda oss till flygplatsen. Trodde vi. För det visade sig att det var storm i halva Europa, så planen fick inte lyfta. Vårt flyg från Budapest blev försenat, och när vi kom fram till Frankfurt, där vi skulle byta plan, sprang vi allt vad vi orkade genom hela flygplatsen och kom fram till gaten precis när de hade stängt dörrarna!
Men vi fick hotell och matkuponger och taxi, och ny bokade resa hem nästa morgon, så det blev bra ändå. Lite förlängd semester, helt enkelt.
Väl hemma blev Mikael sjuk. Det började redan i Budapest, på flygplatsen. han kände sig hängig och lite febrig, och när vi kom hem bröt det ut ordentligt. Vi tror att han hade salmonella, men eftersom han inte sökte vård utan väntade ut det, så vet vi inte säkert.
Vad han fick det av vet vi inte heller, för vi åt i princip samma saker, utom ena kvällen, och det var en av de första dagarna, så då borde det visat sig tidigare.
Men han blev frisk och allt är som det ska igen!
Nej, men ni undrar ju varför vi inte var på spa, som är så populärt i Budapest. Ja, det undrar vi också! Vi kollade på några stycken, men valde bort spa för att hinna se mer av andra saker. Så det får bli en annan gång.