Igår var vi på konsert. Eller rättare sagt så satt vi uppe nästan hela natten och såg en konsert via streaming. KISS sände nämligen sin allra, allra sista konsert live vi PPV, och lever man med någon som har älskat KISS sedan han var 7 år gammal, så är det inte mycket att orda om: man kollar, helt enkelt!
Självklart ville ju även jag se konserten, det är ändå en epok som går i graven nu, när de här gubbarna ska ställa platåskorna i garderoben för sista gången.
Men bredvid mig i soffan var det både känslosamt och lite jobbigt, just för att det var sista konserten Den som vi trodde att vi var på förra sommaren. Men så kom de ju tillbaka i somras och körde ett varv till..
Själva konserten skilde sig inte så mycket från de vi såg 2022 och 2023, frånsett ett par låtar som va utbytta. Mellansnacket handlade en del om att det var dags att sluta, men annars bara en bra konsert.
Många gamla KISS-fans hade hoppats på en ”återförening” eller vad man ska kalla det, att Peter Criss och Ace Frehley skulle komma upp på scenen, men ingen av dem kom. Det hade annars varit en häftig avslutning, och om man dessutom hade låtit Peter sjunga ”Beth” hade många blivit superglada.
Men nu är det över. Eller är det? För i slutvinjetterna efter konserten fick man se KISS som avatarer, precis som ABBA nu finns som digitalt band och ”uppträder” i London.
Så om något eller några år kommer det med all säkerhet att finnas en KISS-arena där de digitalaversionerna håller konsert varje kväll, utan att bli gamla och trötta och utan att sminket rinner.
Det ser jag fram emot. Och jag vet att många andra gör det också.
