Det finns ju flera olika sorters sätt att vara odödlig inom litteratur och film. En av mina favoriter på 90-talet var TV-serien Highlander. Mest gillade jag avsnittet där Christopher Lambert gästspelade som en odödlig släkting. (Han gjorde som kanske är bekant några filmer med samma titel).
Nu såg jag för ett par veckor sen att Highlander går som lunch-tv på TV6, så jag har sett ett par-tre avsnitt när jag varit ledig. Det är lite kul att vara nostalgisk, men jag måste säga att den är himla mesig om man tänker på hur dagens serier är gjorda. Tänk att det hänt så mkt på bara ca 10 år…