Det var frågan jag fick på jobbet idag: ”Varför har man egentligen en blogg?” Jag hade väl inget riktigt svar på det, annat än att man vill dela med sig av sin vardag och sina tankar till andra. Nu är det ju inte några världsomstörtande tankar jag delar med mig, inte heller delar jag ut mina allra mest rivata tankar och funderingar i den här bloggen. Lite privatliv vill jag trots allt ha kvar.
Nej, min anledning till att blogga är nog mest att jag vill dela med mig av de dagliga tankarna och händelserna till mina vänenr och min familj. Man kan nog se det som ett sätt att spara in på 14 telefonsamtal där man säger samma sak varje gång. Och samtidigt så får jag ju skriva av mig, ungefär som i en dagbok…
Kom hem för en liten stund sen ifrån ännu en kväll på jobbet. En lugn kväll för min del. Vi hade ett litet larmsnitt mitt i passet, och en snabb och lätt förlossning 30 minuter innan jag skulle gå hem. Det är nog enda gången jag hunnit med en hel förlossning, med efterarbete och allt, på en halvtimme! Men smidigt var det!
BrittMarie hade bakat rullårta till kaffet, så vi passade på att både äta och fika tillsammans alla som jobbade på avdelningen ikväll. Det är annars ganska sällsynt att vi hinner sånt.
Men snart drar det igång igen, dags för fullmåne ju!