Idag är det 7 år sedan pappa dog och 2 år sedan även mamma lämnade oss. Jag har varit i minneslunden och tänt ljus och bara suttit en lång stund och tänkt på dem.
Jag saknar dem dagligen, det kommer nog aldrig att gå över. Den där känslan av att vilja ringa och berätta saker, eller fråga om något, eller bara kolla läget, den kommer över mig när jag minst anar det. Det har blivit lite lättare, men ändå får jag fortfarande ett litet hugg i hjärtat och en klump i halsen när det händer.
Jag saknar er så oändligt!
