…vilken dag! Det började bra med medarbetarskap som ämnet på utbildningsdagen. Det är ju egentligen ingen utbildning, mer en liten föreläsning (eller vad man nu ska kalla det) om den värdegrund vi har inom SU och hur vi ser på och förhåller oss till varandra, oss själva och patienter. Många tänkvärda saker sas idag och jag tänker lite annorlunda på vissa saker efter den här dagen.
Efter lunch var det arbetsplatsträff. Vi diskuterade en del saker, och åsikterna flög som pilar i rummet. Känslor svallade och det är tur att vi är vuxna, civiliserade människor, så att det inte spårade ur helt. Man kan väl säga att vi var inte helt överens, det är ju inte alla som kan se saken från ett annat perspektiv och kompromissa. Ibland måste man gå ut och titta in genom fönstret för att få en bättre bild av det hela.
Jag vet inte om jag är så jättebra på att föra fram mina åsikter på ett bra sätt, eller om jag är bra på att kompromissa, eller om jag ens är en bra och omtyckt medarbetare. Jag vill gärna tro det, men man kan inte glädja alla. Dock kan man försöka vara lite mer flexibel och öppen för andra förslag och förändringar.
Dagen avslutades med undersköterskemöte. Även där var det en massa negativt som diskuterades. Det verkar som om det alltid är samma saker som diskuteras också. Trist…
Jag sov gott i ca 20 minuter på tåget, vaknade med ett ryck och höll på att gå av på fel station. Det hade ju varit snyggt att sitta i Herrljunga i två timmar och vänta på nästa tåg hem! Till slut kom jag hem ändå, och mötte Fia och Victor i dörren. De skulle gå till skolan och se på kabarén och lussetåget. Jag hade redan ringt hem och frågat Robin om det var ok att jag inte kom, eftersom jag hade en blixtrande huvudvärk. Han sa att det var helt ok.
Nu har han kommit hem, och det första han sa var att han ”ägde” och att han var den enda som inte var nervös. Kul att det gick bra!
Nu ska vi ladda magarna med lite banankaka och sen är det gonatt.