När man var liten skrev man önskelista, så att tomten (och senare släkten) skulle veta vad man ville ha. Men varför slutar man egentligen med det? Är det för att man blir ”vuxen”? Varför inte fortsätta med önskelista, så slipper man få den där fula vasen eller något annat man inte vil ha, men som man ler och tackar för och sen stoppar längst in i ett skåp.
Så här ser min önskelista ut i år:
- Vanderbilt by Gloria Vanderbilt for Women
- The tales of Beedle The Bard
- En ny kopia av mitt älskade FFVIII, så att jag kan spela igen
- The Host av Stephenie Meyer
- Biljett till La Bohéme på Göteborgsoperan
Men jag gissar att jag kommer att få köpa varenda sak själv…