Lost in Austen – romantisk tidsresa i Jane Austen-miljö
Amanda Price är en fullständigt modern, fullständigt normal, rätt uttråkad 20-nånting-tjej, som jobbar på bank. Hon är inte tillräckligt romantisk för att vilja gifta sig, men superromantisk när det gäller författaren Jane Austen och favoritromanen ”Stolthet och fördom” som hon älskar till vansinne.
En dag kliver romanens huvudperson, Elizabeth Bennet, rätt in i Amandas badrum och meningen är att Elizabeth och hon ska byta plats. Amanda sveps in i romanens persongalleri och får snart ett fruktansvärt sjå att hålla handlingen på rätt köl. Hon vet ju vad som SKA hända, men hennes blotta närvaro trasslar till i stort sett alla intriger och kärleksförhållanden i romanen. Amanda riskerar att ödelägga en av världens bästa litterära kärlekshistorier genom sitt intrång.
Hur ska hon få makarna Bennet att förstå att det är helt fel att tvinga Jane att gifta sig med Mr Collins när det är förutbestämt att Jane ska bli Mr Bingleys hustru? Och hur ska Elizabeth och Mr Darcy kunna få varandra när Elizabeth har försvunnit in i 2000-talet? Och hur ska det gå för Amanda själv när hon sent förstår att hon är hopplöst förälskad i Mr Darcy och han i henne? Och varför ska stackars Wickham vara en skurk i romanen när han i själva verket är värsta gentlemannen?
I rollerna: Hugh Bonneville, Alex Kingston, Eliott Cowan, Gemma Arderton, Tom Mison, Tom Riley med flera.
De fyra avsnitten av Lost in Austen sänds på torsdagar och fredagar de två första veckorna i januari:
Lost in Austen:
SVT1 torsdag 1 januari 2009 kl 19.00 (1:4)
SVT1 fredag 2 januari 2009 kl 19.00 (2:4)
SVT1 torsdag 8 januari 2009 kl 19.00 (3:4)
SVT1 fredag 9 januari 2009 kl 19.00 (4:4)
Jag tyckte att programmet var underhållande och att Jemima Rooper som Amanda är en fröjd att titta på, hon ser ut som tjejer gör mest, inte som en fotomodell klippt ur Vogue. Serien ser ut att bli lagom underhållning för en publik som är intresserad av tidsresor och av historier ifrån Austens tid.
Man får bortse ifrån alla tvivel och acceptera seriens lite busiga sätt att leka med ämnet för att njuta av den. Jag skulle inte ens försöka se logiken i tidsresorna. Jag menar, hur vetenskapliga kan förutsättningarna för den här serien vara? En påhittad karaktär ur en roman kliver igenom en dörr i 1700-talet och hamnar i ett badrum i 2000-talets London och börjar prata med den person som bor i lägenheten där badrummet finns. Precis där kan man sluta med alla försök att applicera de fysiska lagarna till den här serien.
Jag är ett stort fan av berättelser om tidsresor, speciellt Diana Gabaldons Outlander-serie (I böckerna stiger Claire igenom en spricka i en häxring från 1940-talet till 1700-talets Skottland). Lost In Austen är berättelsen om en modern tjej som träder in i en tid och plats hon drömmer om, där hon möter seder bruk som är både bekanta och obekanta på samma gång. Det är lätt att tro att med vår avancerade teknologi och kunskap om historia skulle någons om reser bakåt i tiden från vår tid vara överlägsen i alla situationer. Som vi kan se av Amandas beteende är det inte helt säkert att det skulle bli så.
Hon är en främling i ett främmande land. Även om Amanda kan förutse framtiden så är hon handfallen inför sin situation, där hon trots att hon vet vad som ”ska” hända ställs inför Mr Bingleys oförklarliga intresse av henne istället för Jane.
I den här serien är Mrs Bennet fortfarande den pladdriga, hönshjärnade kvinna hon är i Austens bok, men i Alex Kingstons version har hon en ryggrad av stål. Sättet hon konfronterar Amanda på balen är helt olikt något Austens egen Mrs Bennet skulle gjort.
Amandas försök att smita ifrån Mr Bingley leder till endast med Mr Darcy, som visar sig vara just den aristrokratiskt kylige och högdragne man hon läst om, det blir en ger en härlig parallella-universum-upplevelse till Elizabeth Bennets första intryck av honom.
När Elizabeth Bennet stiger in i 2000-talet försvinner hon. Trots alla Amandas försök att komma tillbaka till sin egen tid eller att kontakta Elizabeth, är det enda tecken man får att hon fortfarande existerar ”på andra sidan dörren”, ett brev till Mr Bennet som Lizzy sticker in under dörren. Jag är nyfiken på hur hennes liv blir i framtidens London, och jag undrar hur mycket av det vi kommer att få se i serien. Det är ju trots allt bara fyra avsnitt.. Jag älskar (nästan) all brittisk TV-produktion, och jag tar när som helst gärna en tur på den engelska landsbygden, ser storslagna scener ifrån balsalar, stiliga män i tajta knäbyxor och långa rockar, ljuvliga damer i klänningar i Regency-stil, och en tidsresehandling som ett par timmars underhållning. Faktiskt kan jag inte hålla mig tills jag får se nästa del i denna serie. Imorgon…