Cornelia Funke är en tysk författare, den tredje mest populära I Tyskland efter JK Rowling (Harry Potter, duh!) och RL Stine (amerikansk författare som skriver rysare för barn och ungdomar). Bra sällskap att befinna sig i.
Jag läser mycket. Många böcker har det blivit genom åren och fler lär det bli. Jag läser det mesta, utom böcker om självförverkligande och några sorter till. Och jag läser fortfarande ungdomsböcker. Twilight är ju en ungdomsbok. Så är även Inkheart, som Bläckhjärta heter på engelska. Och även om de är ungdomsböcker, så uppskattar jag även en bra sådan. Särskilt om den är på 500-eller-så sidor. En annan amerikansk författare sa en gång:
”Ta en ung hjälte, skriv den bästa berättelse du kan hitta på utan att använda sex eller svordomar, och du har en säljande ungdomsroman.” Den här boken lever verkligen upp till de kvalifikationerna.
Bläckhjärta är historien om Mortimer Folchart, en bokbindare som bor med sin 12-åriga dotter Meggie. Mo, som hans dotter kallar honom, har aldrig berättat för Meggie om sin ”gåva”; att han kan läsa böckers handling till liv, och att det är därför han aldrig läser högt för henne.
Han har heller inte talat om för henne att när hans magiska röst framkallar någon ur en bok, så försvinner någon från den verkliga världen. Meggeis mamma försvann för nio år sedan, samtidigt som Capricorn och hans grymma hantlangare dök upp.
Meggie och Mo har det bra tillsammans i sitt liv där böcker och berättelser utgör en stor del av livet. Men en dag kommer en man som heter Sotfinger in I deras liv, han kallar Mo för Trolltunga och berättar för honom att Capricorn är ute efter honom och boken.
Och där och då förändras deras liv för alltid.
Bläckhjärta är namnet på boken som Capricorn är ute efter, och bläckhjärta är en passande beskrivning för vad Capricorn är. Capricorn vill ha boken och han skyr inga medel för att få tag i den. Sotfinger (också framläst ur boken) längtar tillbaka till bokens värld, och han kan tänka sig att göra nästan vad som helst för att komma tillbaka, så kan Mo och Meggie verkligen lita på honom? Och kan Mo hålla boken, som är hans sista och enda länk till Meggies mamma, gömd? En berättelse full av kidnappningar, svek, magi och mord. Men också kärlek, vänskap, trohet och lojalitet.
Jag förmodar att namnen på karaktärerna boken är ganska passande när man läser den på tyska, som är originalspråket, eller på engelska, men i den svenska översättningen har namnen blivit lite förvridna, eller felöversatta, eller vad man nu ska kalla det, när man översätter Staubfinger till Dustfinger till Sotfinger, eller Silberzunge till Silvertongue till Trolltunga. Kanske det låter bättre i översättarens öron. Personligen tycker jag att Silvertunga ger ett mer magiskt intryck än Trolltunga.
Cornelia Funke vet hur man använder sin fantasi till att skriva en fantastisk sagobok, men hennes karaktärer känns också verkliga. Funke ger oss en värld där berättelser blir verkliga, karaktärerna får liv och fantasins fasor får konkret form; en värld där författaren kan ändra sin berättelse för att bättre passa in under berättelsens gång, en värld där det är svårt att se den gräns mellan saga och verklighet och läsande som läsaren normalt upplever.
Om man vill ha action från första sidan till sista, så blir man nog besviken när man läser Bläckhjärta, men annars är den en trollbindande historia.
Jag såg en trailer för filmen Inkheart för några månader sedan, och den verkade bra, därför bestämde jag mig för att läsa boken. Det visade sig att det var tre böcker, som alla handlar om det där sago-magiska som jag bara älskar. Att jag också föredrar att läsa böckerna innan jag ser filmerna gjorde inte saken sämre.
brendan Fraser har huvudrollen som mo i filmen, och jag tror att det blir bra. En kul grej är att det är han som läst in de engelska ljudböckerna. Cornelia Funke har själv sagt att hon såg och hörde Brendan när hon föreställde sig Mo.
En sak jag tycker speciellt om I boken är att det I början av varje kapitel finns ett litet citat ur någon annan bok, tex Narnia, Pippi Långstrump eller Peter Pan.
De andra två delarna heter Bläckmagi och Bläckdöd. På måndag ska jag hämta ut den sista på biblioteket, men jag kan lova att jag kommer att tycka lika bra om den som de två första. Därför kommer denna recension redan nu.