När man läser mina inlägg de senaste veckorna kan man lätt få intrycket att jag suttit på kammaren och bölat i fyra veckor, men det har jag inte. Jag kunde ha gjort det, men det hade jag aldrig orkat, så för att orka med mig själv och för att inte bryta ihop helt, så har jag röjt och pysslat och fixat och grenar här hemma.
Bla har jag möblerat om. Fia har ju inofficiellt flyttat hem till Linus, och då sålde hon sin säng, som vi ju hade flyttat ut till vardagsrummet när jag flyttade in i hennes gamla rum. Vips blev det massa plats i vardagsrummet, så jag flyttade om bland möblerna, och nu käns det som ett vardagsrum ska göra. Det är bara lite finjusteringar kvar, som en ny soffa och lite saker som ska upp på väggarna, och så en ny matta, men det får bli lite i taget.

Sen gav jag mig på köket. Jag var hjärtligt trött på 80-talstapeten, så jag målade över alltihop med vit färg. Det finns bara en enda hel vägg i köket, och den ska få en tapet och bli fondvägg. Det tänkte jag låta Fia fixa. Nån nytta ska man väl ha av en dotter som läser till målare…

Jag har städat på vinden och i skåp och lådor och klädkammaren, och jag har kört flera säckar med skräp till soptippen, och så har jag fått ihop en massa saker som jag inte bara vill slänga men som jag tänktes att jag kanske kan räkna några kronor på. Så jag har pratat med hyresvärden och han har gett klartecken till att vi får ha loppis här på gården. Vi får tom låna en lokal, på villkor att vi ordnar en loppis i december igen, när det är dags för den årliga julmarknaden här i ”byn”. Imorgon ska jag snacka med en av granntjejerna som också var intresserad, om vi inte kan ordna det tillsammans. Det kan lätt bli lite för mycket för en person. När det blir vet jag ju inte än, men innan Augusti är slut är väl en bra idé, då ju många fortfarande semester, och det kanske kommer lite folk ”utifrån”.

Så har jag ju varit i Edinburgh, något som var väldigt trevligt och roligt och intressant, men också ganska ensamt, och inget jag gör om utan ressällskap. Bilder från resan kommer så småningom i ett eget inlägg.

Resten av tiden har jag spelat meningslösa spel på datorn, spelat wordfeud, quizkampen och quizboard på mobilen, och så har jag läst. Och jag har umgåtts med mina föräldrar – de bästa i världen, min underbara dotter och hennes fina Linus. (Jodå, jag har en underbar son också, men han umgås mest med sin dator…). Ett par sällsynta gånger har jag träffat andra vänner. Och gråtit. Fast det där sista visste ni ju redan…

Nu har mina fyra semesterveckor kommit till sin sista dag. Imorgon är det dags att ställa klockan och gå tillbaka till jobbet igen. Jag hoppas att jag kan få sova lite mer än de numera vanliga två timmarna i natt, annars blir det nog inte roligt imorgon.
Det kommer att bli jobbigt nog som det är, jag är ju inte precis stabil i humör och sinnestillstånd nuförtiden. Men jag får ta en dag i taget, det får bli som det blir, nåt annat klarar jag inte av just nu. Och jag får hoppas att mina vänner, min familj och mina arbetskamrater primär ta mig som jag är ett tag till…