I tisdags fick jag åka ambulans. Det började lite smått med att jag hade lite ont över njuren och urinledaren på höger sida i måndags, men det gick över efter en stund, så jag trodde ju att det var en sten eller lite grus som jag kissade ut sen. Ni som känner mig, vet att jag är kronisk njurstensbildare.
På tisdagsmorgonen mådde jag som vanligt, men jag hann inte göra mycket på jobbet förrän jag började frysa och till och med frossa, så mina kollegor fick lägga mig i akutrummet och koppla syrgas, sätta nål och ringa efter en ambulans för att ta mig till akuten.
Jag blev helt enkelt skitdålig på bara några minuter!
När jag kom till akuten på Östra sjukhuset togs det prover och röntgen och lite mer prover, och sedan bestämdes det att jag skulle läggas in på urologavdelningen på Sahlgrenska.
Så det blev ännu en ambulanstransport.
På Sahlgrenska fick jag dropp och order om fasta, men sen sa de att jag fick äta fram till midnatt. Jag hade ju bara ätit frukost (som jag dessutom inte fick behålla i magen när jag blev så dålig), så jag fick en paj, lite frukt, te och en kaka.
Och så fick jag Alvedon för att mota febern.
Onsdag morgon kom ronden, och läkarna meddelade att jag hade en centimeterstor sten i höger urinledare, som hade orsakat en njurbäckeninflammation, och pga det ett kraftig sepsis, så det fanns bara en sak att göra; sätta en pyelostomikateter (eller nefrostomi som den också heter) för att avlasta njuren tills infektionen gått över, för att sen kunna ta bort stenen. Så det blev dusch och operation inom en timme, det gick väldigt fort!
För att bevara njurens funktion måste urinen ledas ut genom en tunn kateter som läggs in i njurbäckenet och mynnar ut på huden strax nedanför revbenen, så kallad nefrostomi. Nefrostomi kallas ibland också för pyelostomi.
https://www.vardhandboken.se

Efter insättningen av pyelostomin fick jag feber igen, lika våldsam frossa som på tisdagen, och efter det så fick jag Alvedon regelbundet för att det inte skulle hända igen.
Mitt blodtryck de här dagarna var inte det bästa, jag låg väldigt lågt, och de gav mig dropp samtidigt som jag drack massor för att öka upp trycket, men det hjälpte bara lite.
På fredagen hade jag kommit upp i 105 i systoliskt tryck, så då var läkarna nöjda och jag kunde få åka hem.
En lång lista på mediciner och en påse med material för byte av och omläggning av katetern fick jag med mig, samt ett intyg på engelska om katetern att visa upp om det skulle hända något under resan.
Resan? Ja, för vi skulle ju resa till New York! Allt var bokat och klart när detta hände, så jag var ju lite ledsen och besviken att jag var tvungen att ha katetern. Men jag hade ju inte ont, och eftersom jag har haft en sån här två gånger tidigare, så vet jag vad jag kan göra och inte göra när jag har den.

Det var skönt att komma hem. Stackars Mikael hade varit så orolig för mig både tisdag och onsdag, så han hade inte kunnat koncentrera sig på jobbet, så han fick jobba lite på fredagskvällen.
Nu ska jag bara känna efter ordentligt under helgen om jag verkligen orkar åka till New York, vi har till måndag på oss att avboka och omboka.
Nu kom jag på att det är ganska exxakt 8 år sedan jag fick den förra!